I sinom tid blev vi serverade ett glas 2012 Louis Roederer Rosé tillsammans med ett antal mycket goda canapéer som bestod av Hummerskagen med tryffelmajonnäs, Kalixlöjrom med gräslök, Mildrökt fjordlax med persiljeomelett och pepparrot, Ankleverterinne med Sauternesgelé samt Handskalade räkor med vaktelägg. Champagnen som består av 66% Pinot Noir och resten Chardonnay och som legat 48 månader på jästen, var frisk, fruktig, lätt autolytisk med brioche och apelsin. En frisk, fruktig Champagne som passade mycket bra till canapéerna.
Förväntningarna på förrätten och tillhörande vita bourgogner var skyhöga, eller vad sägs om 2016 Corton-Charlemagne Grand Cru, 2015 Corton-Charlemagne Grand Cru och 2015 Chevalier Montrachet Grand Cru serverade till Vitvinspocherad Piggvar med Beurre Blanc, gurka och friterad lök. Vinerna från Corton-kullen hade en fruktig, fatig, mineralisk doft med citron, flinta (som krut), rostade fat och en uns vanilj (främst i 2016). Smaken var medelfyllig, torr, mineralisk med bra syra, fruktig, fatig med grillad citron, rostad ton, mineral och lång härligt fatsyrlig eftersmak. Skillnaden mellan dessa två viner var att 2016 var mer sirlig och tillmötesgående medans 2015 hade en större kraft och mer rostade fat. Två skönt sirliga viner med frisk, fatig karaktär och härlig mineralitet. Den stora behållningen var ändå Chevalier-Montrachet med en fatig, fruktig, mineralisk doft med grillad citron fint krossat grus och härligt svag vaniljtouch. Smaken var fyllig, sirligt fruktig, fatig och mineralisk med behagligt grillad citron, svagt rostade fat. Ett underbart sirligt, fylligt, friskt, fruktigt vin med härligt fet mineralitet, balanserad grillad citron, integrerade fat, stor inneboende kraft och lång lite fatig eftersmak. Alla tre vinerna tål många år i källaren och passade utmärkt till den goda och vällagade maten.
Mellanrätten var också intressant och verkade lovande, nämligen Knaperstekt Kalvbräss med blomkål och rostad mandel i brynt smör. Till maten serverades två årgångar av viner från samma kulle som de vita Corton-Charlemagne men med vingårdar i östligt läge och röda, nämligen 2016 Corton-Pougets Grand Cru och 2015 Corton-Pougets Grand Cru. Dessa viner uppvisade en stor skillnad sinsemellan då 2016 hade en fin fruktig lite fatig doft av skogsgolv och mörka körsbär. Smaken var lätt medelfyllig, mjukt fruktig med påtaglig syra. 2015 hade en mer mörk fruktig doft med mörka syrliga körsbär. Smaken var knappt medelfyllig och sträv med hög syra, fruktig med körsbär. 2016 var tillgängligare och 2015 väl otillgänglig. Båda vinerna var enligt oss obalanserade, med hög syra och svag frukt, helt enkelt exempel på lite snipiga överprisade bourgogner som man, inte ofta, men tillräckligt ofta stöter på. Maten var mycket god.
Om de tidigare flighterna skapade förväntningar så var det inget mot den sista flighten som bestod av fyra viner, tre av dom från Echezeaux Grand Cru 2011, 2012 och 2013. Det fjärde vinet var 2010 Clos Vougeot och serverades ur dubbelmagnum. Till detta serverades en mycket välsmakande Vildand från Järinge Gård med Karl-Johan svamp, svartrot, färsk tryffel och tryffelsky. Vinerna var tämligen lika i sin karaktär med fruktig, fatig doft av mörka körsbär, rödavinbär och den typiska jordigheten. Smaken var medelfyllig, knappt medelsträv med balanserad syra, fruktig, fatig något mineralisk med mörka syrliga körsbär. 2011 utmärkte sig med mer sötfrukt. Samtliga tre viner var friska, medelfruktiga och drickvänliga med inte alltför hög syra. 2011:an var det vin som föll oss mest i smaken. Det fjärde vinet 2010 Clos Vougeot hade en något knuten frisk någorlunda fruktig doft med mörk frukt. Smaken var medelfyllig, sträv med hög syra, lågfruktigt med mörka bär. Ett strävt, lågfruktigt vin med hög syra som inte föll oss i smaken men expertisen sa att vinet hade alla parametrar som skulle göra detta vin otroligt gott runt 2030?!
Till dessert serverades Kaffe och tryffel.
Sammanfattningsvis tycker vi att maten som serverades var mycket vällagad och god. Vad det gäller de röda vinerna så måste vi säga att Bourgogne av den här kalibern borde uppvisa mer karaktär och välsmakande. Man får mycket mer vin till ett mycket lägre pris på andra ställen. Bra röd Bourgogne måste ha bästa läge och bästa producent, då blir det överlägset bäst. De vita vinerna däremot visade sig från sin bästa sida och var mycket bra, om än väldigt dyra. Som helhet en intressant och lärorik vinmiddag.
Mellanrätten var också intressant och verkade lovande, nämligen Knaperstekt Kalvbräss med blomkål och rostad mandel i brynt smör. Till maten serverades två årgångar av viner från samma kulle som de vita Corton-Charlemagne men med vingårdar i östligt läge och röda, nämligen 2016 Corton-Pougets Grand Cru och 2015 Corton-Pougets Grand Cru. Dessa viner uppvisade en stor skillnad sinsemellan då 2016 hade en fin fruktig lite fatig doft av skogsgolv och mörka körsbär. Smaken var lätt medelfyllig, mjukt fruktig med påtaglig syra. 2015 hade en mer mörk fruktig doft med mörka syrliga körsbär. Smaken var knappt medelfyllig och sträv med hög syra, fruktig med körsbär. 2016 var tillgängligare och 2015 väl otillgänglig. Båda vinerna var enligt oss obalanserade, med hög syra och svag frukt, helt enkelt exempel på lite snipiga överprisade bourgogner som man, inte ofta, men tillräckligt ofta stöter på. Maten var mycket god.
Om de tidigare flighterna skapade förväntningar så var det inget mot den sista flighten som bestod av fyra viner, tre av dom från Echezeaux Grand Cru 2011, 2012 och 2013. Det fjärde vinet var 2010 Clos Vougeot och serverades ur dubbelmagnum. Till detta serverades en mycket välsmakande Vildand från Järinge Gård med Karl-Johan svamp, svartrot, färsk tryffel och tryffelsky. Vinerna var tämligen lika i sin karaktär med fruktig, fatig doft av mörka körsbär, rödavinbär och den typiska jordigheten. Smaken var medelfyllig, knappt medelsträv med balanserad syra, fruktig, fatig något mineralisk med mörka syrliga körsbär. 2011 utmärkte sig med mer sötfrukt. Samtliga tre viner var friska, medelfruktiga och drickvänliga med inte alltför hög syra. 2011:an var det vin som föll oss mest i smaken. Det fjärde vinet 2010 Clos Vougeot hade en något knuten frisk någorlunda fruktig doft med mörk frukt. Smaken var medelfyllig, sträv med hög syra, lågfruktigt med mörka bär. Ett strävt, lågfruktigt vin med hög syra som inte föll oss i smaken men expertisen sa att vinet hade alla parametrar som skulle göra detta vin otroligt gott runt 2030?!
Till dessert serverades Kaffe och tryffel.
Sammanfattningsvis tycker vi att maten som serverades var mycket vällagad och god. Vad det gäller de röda vinerna så måste vi säga att Bourgogne av den här kalibern borde uppvisa mer karaktär och välsmakande. Man får mycket mer vin till ett mycket lägre pris på andra ställen. Bra röd Bourgogne måste ha bästa läge och bästa producent, då blir det överlägset bäst. De vita vinerna däremot visade sig från sin bästa sida och var mycket bra, om än väldigt dyra. Som helhet en intressant och lärorik vinmiddag.