chez Chastel måndagen 30 april 2018

Jobbade hemma denna klämdag och efter jobbet 'kopplade vi ner' och började förbereda kvällens firande. 2006 Charles Heidsieck Champagne Brut Millésimé fick stå för den drickbara feststämningen. Det är mysigt att börja förberedelserna inför en festkväll med ledig tid och sköna förväntningar. Festfolket kom och bjöds på den härliga 2011 Paul Chollet Crement de Bourgogne Prestige Concerto👆 med citrus, brioche och mineral i doften och smaken med sin distinkta mousse, sin friska citruston som samsas med lite mogna toner av brioche och mineral. 

Maten för kvällen, Biff Rydberg, lagades tillsammans på klassiskt vis med klassiska tillbehör och med en underbar senapsmousse. 2012 Somni från Prioratproducenten Clos del Portal i Katalonien Spanien och 2010 TOCS från Prioratproducenten Terres de Vidalba också det i Katalonien i Spanien var helt perfekta vin till, med sin höga mineraliska syra och fruktiga stil med lakrits, blåbär och björnbär där Somnin var mjukare och med fatigt vaniljig än TOCS som var rätt stram i all sim fruktighet och relativt sträv. Vinerna är gjorda på mestadels Grenache. 

Till dessert blev det en liten favorit som vi fått inspiration till från en restaurang, Vit Magnumglass med flytande honung och lakritsströssel...mums!

Porto lördag 21 april 2018

Efter den traditionella frukostbloggningen steg vi ut på gatan, som bär namn efter mannen som ritade och byggde två av de magnifika broar som förbinder Gaia med Porto, nämligen Avenida Eiffel och som löper längst floden Duoro. Solen sken, måsarna skränade och fiskarna rökte sina cigaretter och småpratade medans staden försiktigt startade. Vi gick över bron, ner längst kajen på Gaia-sidan där de traditionella Rabelo-båtarna guppade i väntan på, inte portvin som förr, utan intresserade människor som vill åka samma rutt som en gång portvinet tog för att lagras i Vila Nova De Gaia som staden egentligen heter. Solen värmde skönt på ryggen, när vi passerade portvinshusen Dows, Sandeman, Offley, Ferreira, Noval plus ett flertal till och upp för backen förbi Churchills, kringlade oss uppför och in på Grahams där vi hade bokat en guidat tur för att lära oss lite mer om Portvin i allmänhet och om Grahams i synnerhet.

Det mesta var välbekant men det var en skön och avslappnad tur som avslutades med provning av denna alkoholförstärkta dryck med påtaglig sötma som enbart görs i Duoro och kallas Portvin. Vi provade 1983, 2000 och 2007 Grahams Vintage Port där 83:an var sirligt söt med härlig ton av torkad frukt, kaffe och fat men fortfarande med ryggrad. 00:an var inte lika sirapssirlig och hade en ton av bränt gummi som gav vinet en unik karaktär. 07:an var mycket fruktig och fatig med en skön strävhet och en underbar ton av blåbär och viol. Ett underbart gott vin med härlig frukt och grusiga tanniner.

Hungern påkallade uppmärksamhet och vi beställde in en mixed cheese med tillhörande nyss provade 2007:an tillsammans med en 40 Years Grahams Tawny. 2007 Vintage Port dricker man jättegärna singel men går bra till vilken hårdost som helst och har man en marmelad baserad på typ körsbär eller blåbär så proklameras högsta möjliga upplevelse. 40-åringen med sin underbara oxidation, sirlighet och härlig torkad frukt är åxo helt perfekt till hårdost men blir mums tillsammans med mer salta blåmögelostar som t.ex. Stilton. Båda dessa var enastående men 2007 Grahams Vintage sitter långt inne och långt framme i minnet.

Nöjda gick vi för att äta lunch som fick bli på trevliga 'Boxen' där vi turligt fick ett bord i den överfulla lilla mysiga lokalen. Vi beställde in Getostsallad, den traditionella rätten Francesinha som är en macka med lager av bröd, kött, ost och nån hemlig ölbaserad tomatsås samt en T-bone stek. Till detta ett rött bordsvin 2015 Gricha från portvinsproducenten Churchills. Vinet var efter nån halvtimme fruktigt fatigt med fina tanniner och bra syra. Blåbär, körsbär dominerade det lite sträva saftfruktiga vinet som kändes lite platt mot slutet. En mysig lunch på en genomtrevlig restaurang med påläst och mycket trevlig personal, god mat och intressant vinlista.

En skön vila innan kvällens middag som vi tog oss till med taxi längs Douro ända fram till dess utlopp vid Atlanten där vår restaurang för kvällen låg. Restaurangen O Gaveto är en välrenommerad fisk- och skaldjursrestaurang och akvarier med fisk och allehanda skaldjur var en del av interiören. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och anvisade till vårt bord i den lite enkelt inredda lokalen. Servitören var mycket pratglad och informerade om allt samt visade oss runt bland akvarierna. Vi blev rekommenderade languster som huvudrätt vilket vi också nappade på.

Till förrätt blev det jätteräkor och små skaldjur, percebes, där räkorna var underbart goda och de små andra djuren var utsökt havssalta och förvånansvärt goda. Till det började vi med ett mousserande vin Silica Blanc de Noir av druvan Baga från producenten Raul Riba D'Ave från Bairrada, som var härligt friskt med citrus och skön ton av jäst och brioche. Ett riktigt bra vin.

Till huvudrätt blev det alltså Languster med kall potatissallad, persiljevinägrett och majonnäs. Langust är ju en klolös hummer och vi blev serverade svansen, som var trancherad i köket. Resten av langusten kom in som en andra flight, den också tillredd i köket. Langusten smakade absolut ingenting och vinägretten tillförde inte heller något med sin överkomposition av lök. Skruffset från övriga delarna av djuret var lite mer smakrikt men motsvarade verkligen inte våra förväntningar. Potatissalladen förstod vi inte överhuvudtaget, den var grov och smaklös. Servitörens stolta påpekande att majonnäsen var hemmagjord poängterade bara ännu mer kvaliteten på köket. Till langusten tog vi in en 2014 Niepoort Coche som fått lovord av press hemma i Sverige och som visade sig vara ett vin med stor, fatig och fruktig doft med rostade fat, vanilj och grillad citron. Smaken var dito med otroligt högt fatpåslag och vanilj som översköljde den något låga syran. Ett vin som definitivt inte funkade med langusten.

Till dessert blev vi 'påtvingade' något och plötsligt utan att kunna värja oss satt vi där med någon Äggrätt av socker och mjöl, Toscakaka och en 'överraskning' till Benjamin som bestod av Chokladpudding och Brandy som rördes i. Till detta en Niepoort 20 Years Old Tawny och en 10 Anos Old Madeira. Servitörens trevliga och gladlynta sätt fortsatte men kändes nu lite för påfluget och vi kände att vi inte bestämde över middagen utan vi forslades genom den på servitörens villkor. Middagen som helhet var väl sådär och hade varit en rolig upplevelse om inte för notan, som förstörde den totalt. Rejält missmodiga tog vi adjö och klev in i taxin för färd hemåt. Somnade lite oroligt den kvällen.

Porto fredag 20 april 2018

Det behövdes inte mycket övertalning för att få oss ned till fiket för några timmars bloggning och den sedvanliga espresson med 'saffranscroissant'. Fram emot 10 glas hängde vi utanför Churchills för att prova Portvin. Vi provade 2011 Churchills Vintage Port, denna superårgång som uppvisade klara drickegenskaper trots den relativt unga åldern, vinet var elegant i stilen, koncentrerat och fruktigt. 2009 Quinta da Gricha Vintage Port en port som var förvånansvärt 'torr', elegant och fint fruktigt och inte så sött. Vi upplevde vinet nästan som ett torrt vin. Churchill 10 Years Tawny som var fruktigt, fylligt men inte med den härliga sirlighet som exempelvis Javalis 10:a. Generellt vill vi påstå att Churchills vilja att göra 'modernare' portviner med inte så mycket intensitet, extrakt och sötma, genomsyrar deras stil, vilken vi ändå gillar, det är bara en annan stil än Javalis. Efter nån timmes diskuterande och smuttande på våra tre glas betalade vi och gick för att beställa en guidad tur imorron, lördag på Grahams. 

Därefter blev det en skön promenad genom övre delarna av Vila Nova de Gaia (Gaia i folkmun) till Taylors för lunch. Då vi efter typ en halvtimmes promme var framme vid Taylors och var en timme tidiga så satt vi oss i den mysiga bakgården och intog några riktigt bra Ports. 2002, 2012 och 2015 Taylors Quinta de Vargellas där 2002:an var fruktig och fatig med härlig blåbär, viol och sköna lite smågrusiga tanniner och modest sötma. Ett fruktigt, fatigt vin med mjuka tanniner och balanserad sötma. 2012 och framförallt 2015 var mycket fruktiga med intensiv frukt med blåbär, körsbär och viol. Tydligt men skönt motstånd av rejäla tanniner som den tydliga sötman balanserade. 

Det var fortfarande gott om tid till lunchen och vi övervägde en liten stund i värmen, på den soldränkta bakgården där tuppen gal och påfåglarna pickade muntert, innan vi bestämde oss för en liten provning av 1966 Taylors Very Old Single Harvest Port (Colheita) och 2009 Taylors Vintage där 66:an visade alla de attribut som en gammal Tawny ska visa, dvs lätt oxiderad ton med fin torkad frukt, bra syra och härlig sirlighet. Vintagen var mycket fruktig med körsbär, blåbär och bra och tydliga tanniner. Sammanfattningsvis och generellt kan man väl säga att äldre Tawny Ports inte uppvisar jättetydliga spår av åldern utan skillnaden mellan åldrarna, speciellt för Tawnys, inte är så stora och man får mer för pengarna för yngre vin. För Rubys är skillnaderna mer påtaglig och man kan urskilja åldersskillnader, dock är ofta prisskillnaden omotiverat stor. 

Nu var vi hungriga och gick den lilla biten till restaurangen som ligger med utsikt över floden Duoro, Eiffels broar och delar av Porto. Vi blev anvisade det vackra runda bordet med vit duk och en hänförande utsikt och blev serverade en liten Petit Choux som bestod av Foie gras-kräm på en mördegsbotten. Benjamin beställde Vension with tryffel mushrooms, potatoes, Portuguese cabbage, Grilled eringi, cekoulette, beetroot and sweet and sour sauce, vilket typ betyder Hjort med tryffelchampinjoner, potatis, portugisisk kål, grillad eringi, lök, rödbeta och sötsur sås. Stefan tog Pork cheek, crumbled Serra cheese, asparagus, mini cabbage and cherovia purée, kort och gott Griskind med kål, sparris, potatispuré. För Charlottes del blev det Beef with black pepper sauce, sweet potato, black garlic and creamy truffed celery and bio vegetables, vilket kan betyda, Biff med svartpeppar, sötpotatis, svart vitlök och  "bio-grönsaker". Till detta drack vi ett Dourovin, 2015 Prats & Symington Chryseia som var fruktsaftig med blåbär och körsbär med svag strävhet och modest syra. Ett bra fruktsaftigt lättdrucket vin med medelkropp som gav sig lite på slutet.

Till desserten, en alltför stabbig, Chokladkaka till Stefan och Charlotte och en Banancheescake till Benjamin, provade vi en Taylor's 10 Year Old Tawny Port, en 20 Year Old Tawny Port och en 2013 Late Bottled Vintage Port. 

Till kvällsmat hade vi bestämt oss för att äta en lättare måltid och hade fått tips av Antonio dagen före, var man kunde hitta en bra ostaffär. Så vi promenerade de ca 30 minutrarna det tog att komma dit och köpte med oss en bit Stilton. Vi stannade till på ett trevlig torg, beställde varsin Super Bock och pustade lite i värmen innan vi fortsatte letandet efter bröd och olivolja till middagen.

Det blev med andra ord en lätt middag ikväll, vi dukade upp Stiltonost och bröd att doppa i olivolja och till det drack vi lite av vinerna vi fick med oss från Antonio nämligen 2008 Ribas Lira FTF 28 med grymma fat och härliga choklad och tobakstoner, 2016 Lobatos som är som 2014, riktigt bra och underbara 2016 Maria Luisa med sin elegans och mjuka fatkaraktär med choklad och kaffe. En härlig kväll som avslutades med en bra film, Born Legacy.

Porto torsdag 19 april 2018

Vid 7-snåret, när fiket ett par dörrar från lägenheten öppnade, åt vi frukost och bloggade någon timme. På slaget 9:00 körde vår chaufför upp utanför vår dörr och vi påbörjade den ca 15 mil långa färden mot Quinta do Javali. Vägen ut ur Porto gick bra, den livliga och hektiska trafiken till trots och vi var snart uppe på motorvägen.

Det var inte helt enkelt ens för chauffören att hitta rätt och vi körde därför fel ett par gånger, vilket gjorde färden en dryg timme längre än väntat. Men det vackra landskapet, med sina vindlande vägar och ett par småstopp längs den vackra vägen, gjorde att just det inte gjorde särskilt mycket. 

Väl framme blev vi mycket väl mottagna av Antonio och gick snart för att prova diverse viner från Javalis produktion, alla på fat.

2017 PGE ett vitt vin som fortfarande var på fat/tank dvs vinet låg delvis på ståltank och delvis på franska fat som senare kommer att blandas. Fatprovet uppvisade en enastående frukt och finlemmad fatpåverkan och tankprovet med sin lite friskare och syrligare karaktär som kommer att balansera faten och tvärtom.

2017 Old Wines som just nu är biologiskt men som kommer att bli biodynamiskt, uppvisade ungefär samma grundkaraktär som Ribas Lira med härlig fatpåverkan och violtoner.

2016 Vintage som förbluffar oss med en otrolig frukt och koncentration men där Antonio lyckats göra den något elegantare. Vinet har fått erkännande från officiellt håll då Javali blev inbjuden till Douro Port Producers Tasting i The Factory House, vilket var ett kliv framåt i offentlighetens ljus.

2017 Maria Louisa (vit) ett experiment med hela klasar där skalen får ligga med en längre tid än vanligt för vitt vin. Vinet uppvisade en härlig frukt med honung och fin blommighet.

TN ett intressant fatprov med bara Touriga National som senare ska blandas och bli Ribas Lira. Ett otroligt fruktigt och intensivt vin.

Vi avslutade besöket med en provning av viner från Antonios privata källare tillsammans med en lättare lunch bestående av olika korvar och ostar.

Viner vi provade:
2016 Lobatos var som förväntat bra även denna årgång med härlig frukt med örtiga inslag.
2016 Maria Louisa (röd) är Javalis prestigevin och som är ett underbart elegant kraftigt vin med de typiska förtecknen som viol, kaffe och mogna körsbär. 
2016 PGE det kanske intressantaste vinet just nu, uppvisar en härlig frukt, fat med rostad karaktär, honung och fin blommighet. Ett helt sagolikt vin med balanserade rostade fat, frisk syra och touch exotisk frukt och honung.
2008 Ribas Lira 28 är, just nu iallafall, lite mer koncentrerat och intensivt än 2007:an. Enastående fräsch frukt, fat och örter med choklad, kaffe, tobak, ceder, viol, lavendel och uppvisar en koncentration och intensitet som lovar många många år att drickas framöver. Ett fantastiskt vin som dricks nu och minst 30 år framåt.

Tiden går fort i trevliga vänners sällskap och alltför snart var vi tvungna att bryta upp och lämna Antonio och Quinta do Javali för den här gången. Återfärden gick smidigt och vi var tillbaka vid lägenheten vid halv sju-snåret.

 

En stunds vila påbjöds och sedan middag på grannrestaurangen À Bolina, som serverar tapasliknande rätter. Vi kände oss rätt nöjda på vin och beställde var sitt glas Sangria innan maten, en inhemsk IPA till Stefan och vatten att släcka törsten med.

Som avslutning på kvällen, en liten portvinsprovning bestående av tre obeskrivligt dåliga portviner, en vit 10-årig Tawny, en 10-årig och en 20-årig röd Tawny, plus en LBV som vi fick på köpet. Som dessert beställde vi två Kastanjepajer att dela på.