Porto lördag 21 april 2018

Efter den traditionella frukostbloggningen steg vi ut på gatan, som bär namn efter mannen som ritade och byggde två av de magnifika broar som förbinder Gaia med Porto, nämligen Avenida Eiffel och som löper längst floden Duoro. Solen sken, måsarna skränade och fiskarna rökte sina cigaretter och småpratade medans staden försiktigt startade. Vi gick över bron, ner längst kajen på Gaia-sidan där de traditionella Rabelo-båtarna guppade i väntan på, inte portvin som förr, utan intresserade människor som vill åka samma rutt som en gång portvinet tog för att lagras i Vila Nova De Gaia som staden egentligen heter. Solen värmde skönt på ryggen, när vi passerade portvinshusen Dows, Sandeman, Offley, Ferreira, Noval plus ett flertal till och upp för backen förbi Churchills, kringlade oss uppför och in på Grahams där vi hade bokat en guidat tur för att lära oss lite mer om Portvin i allmänhet och om Grahams i synnerhet.

Det mesta var välbekant men det var en skön och avslappnad tur som avslutades med provning av denna alkoholförstärkta dryck med påtaglig sötma som enbart görs i Duoro och kallas Portvin. Vi provade 1983, 2000 och 2007 Grahams Vintage Port där 83:an var sirligt söt med härlig ton av torkad frukt, kaffe och fat men fortfarande med ryggrad. 00:an var inte lika sirapssirlig och hade en ton av bränt gummi som gav vinet en unik karaktär. 07:an var mycket fruktig och fatig med en skön strävhet och en underbar ton av blåbär och viol. Ett underbart gott vin med härlig frukt och grusiga tanniner.

Hungern påkallade uppmärksamhet och vi beställde in en mixed cheese med tillhörande nyss provade 2007:an tillsammans med en 40 Years Grahams Tawny. 2007 Vintage Port dricker man jättegärna singel men går bra till vilken hårdost som helst och har man en marmelad baserad på typ körsbär eller blåbär så proklameras högsta möjliga upplevelse. 40-åringen med sin underbara oxidation, sirlighet och härlig torkad frukt är åxo helt perfekt till hårdost men blir mums tillsammans med mer salta blåmögelostar som t.ex. Stilton. Båda dessa var enastående men 2007 Grahams Vintage sitter långt inne och långt framme i minnet.

Nöjda gick vi för att äta lunch som fick bli på trevliga 'Boxen' där vi turligt fick ett bord i den överfulla lilla mysiga lokalen. Vi beställde in Getostsallad, den traditionella rätten Francesinha som är en macka med lager av bröd, kött, ost och nån hemlig ölbaserad tomatsås samt en T-bone stek. Till detta ett rött bordsvin 2015 Gricha från portvinsproducenten Churchills. Vinet var efter nån halvtimme fruktigt fatigt med fina tanniner och bra syra. Blåbär, körsbär dominerade det lite sträva saftfruktiga vinet som kändes lite platt mot slutet. En mysig lunch på en genomtrevlig restaurang med påläst och mycket trevlig personal, god mat och intressant vinlista.

En skön vila innan kvällens middag som vi tog oss till med taxi längs Douro ända fram till dess utlopp vid Atlanten där vår restaurang för kvällen låg. Restaurangen O Gaveto är en välrenommerad fisk- och skaldjursrestaurang och akvarier med fisk och allehanda skaldjur var en del av interiören. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och anvisade till vårt bord i den lite enkelt inredda lokalen. Servitören var mycket pratglad och informerade om allt samt visade oss runt bland akvarierna. Vi blev rekommenderade languster som huvudrätt vilket vi också nappade på.

Till förrätt blev det jätteräkor och små skaldjur, percebes, där räkorna var underbart goda och de små andra djuren var utsökt havssalta och förvånansvärt goda. Till det började vi med ett mousserande vin Silica Blanc de Noir av druvan Baga från producenten Raul Riba D'Ave från Bairrada, som var härligt friskt med citrus och skön ton av jäst och brioche. Ett riktigt bra vin.

Till huvudrätt blev det alltså Languster med kall potatissallad, persiljevinägrett och majonnäs. Langust är ju en klolös hummer och vi blev serverade svansen, som var trancherad i köket. Resten av langusten kom in som en andra flight, den också tillredd i köket. Langusten smakade absolut ingenting och vinägretten tillförde inte heller något med sin överkomposition av lök. Skruffset från övriga delarna av djuret var lite mer smakrikt men motsvarade verkligen inte våra förväntningar. Potatissalladen förstod vi inte överhuvudtaget, den var grov och smaklös. Servitörens stolta påpekande att majonnäsen var hemmagjord poängterade bara ännu mer kvaliteten på köket. Till langusten tog vi in en 2014 Niepoort Coche som fått lovord av press hemma i Sverige och som visade sig vara ett vin med stor, fatig och fruktig doft med rostade fat, vanilj och grillad citron. Smaken var dito med otroligt högt fatpåslag och vanilj som översköljde den något låga syran. Ett vin som definitivt inte funkade med langusten.

Till dessert blev vi 'påtvingade' något och plötsligt utan att kunna värja oss satt vi där med någon Äggrätt av socker och mjöl, Toscakaka och en 'överraskning' till Benjamin som bestod av Chokladpudding och Brandy som rördes i. Till detta en Niepoort 20 Years Old Tawny och en 10 Anos Old Madeira. Servitörens trevliga och gladlynta sätt fortsatte men kändes nu lite för påfluget och vi kände att vi inte bestämde över middagen utan vi forslades genom den på servitörens villkor. Middagen som helhet var väl sådär och hade varit en rolig upplevelse om inte för notan, som förstörde den totalt. Rejält missmodiga tog vi adjö och klev in i taxin för färd hemåt. Somnade lite oroligt den kvällen.