Hemresa Porto söndag 28 april

Nästan sovmorgon och relativt utsövda blev vi upplockade av transfern kl 08:00. Kom tidigt till flygplatsen så det blev frukost där med bloggning. Frukosten bestod av Kaffe, baguette med skinka, ost och kokt ägg!? plus traditionell Pastel de Nata och Berlinermunk.

Första anhalt Amsterdam, 2 timmars uppehåll inkl bloggning och lite skaffning att dela på sen hem till Stockholm.

Sammanfattningsvis har de här dagarna varit otroligt intressanta, Javalis nya viner, vi fick komma närmare och lära känna Antonio och Maria lite mer, Churchill's Vintage 2016, det fina vädret och några dagars absolut vila och återhämtning.

Porto lördag 27 april 2019

Den sedvanliga frukosten med portugisiska croissant och bloggning startade som vanligt vår dag, därefter promenerade vi ned till Cais de Ribeira där det redan sköd av liv i det vackra vädret. 

Vi satte oss och njöt av det fina vädret tillsammans med varsin Bock. Runt tolv var vi återigen på Churchills för att prova 2016 Churchill's Vintage och deras 2016 Quinta da Gricha Vintage som ändå är lite unikt att man gör både en vintage och en quinta samma år. När vi kom dit visade det sig att det var fullbokat....hela dan !!(: besvikna funderade vi på vad vi skulle göra istället men precis när vi skulle gå kom de och sa att nu går det bra att få prova:). Sagt och gjort. 

2016 Quinta da Gricha Vintage medelstor fruktig doft av blåbär å fat. Smaken är fylligt mjukt elegant fruktigt med blåbär körsbär underbar stram med rejäl men integrerad strävhet och syra. 2016 Churchill's Vintage medelstor mjukt fruktig med blåbär, mint smaken är mjukt fyllig koncentrerad med körsbär blåbär integrerat sträv med grym syra. 

Sedemera promenerade vi hemåt med sikte på en pizzeria. Det fanns en pizzeria inte långt ifrån där vi bodde så det blev två Margerita som vi tog med upp på terassen på taget  till det hus där vi bodde. Där åt vi pizza, solen, värmen och njöt av den underbara utsikten över Porto och passade på att prova Javalis nya viner som vi fick med oss från restaurang besöket igår. De tre vinerna kommer från samma vingård, Clos Fonte do Santo och han har benämt dem utifrån de färg som de uppvisar. Etiketterna är enkelt men smakfullt designade med färgen på vinbladet i samma färg som parrafinet över korken.

Clos Fonte do Santo Cherry rödfruktig frisk doft med röda bär som körsbär. Smaken är lätt fruktig fräsch med röd nymogna frukt som hallon å körsbär. Clos Fonte do Santo Vermelho (röd) rödfruktig doft med lite mörkare röda bär. Smaken är lätt med vegetativa inslag och mörkare frukt och djup. Clos Fonte do Santo Azul (blå) medelstor elegant lite kryddig doft med mogna körsbär. Smaken är frisk fatig fruktig med mörka och röda bär. friskt med bra längd och aningen vanilj. Ett stund i solen på taket så åberopades några timmars vila. Efter nån timmes välbehövlig eftermiddags napp så gav vi oss ut på stan för att sedermera hamna på The Winebox. 

Vi var inte särskilt hungriga efter pizzan och lite pömsiga efter sömnen men vi kämpade på och beställde in Friterade Torskbollar, Friterade Bläckfiskringar och Grillade Gambas, till det ett vitt vin från Douro 2015 Maos Signature Encruzado. 

Vi hade jättetrevligt men maten smakade inte och vinet var sådär så vi tröstade oss med Brownie och vaniljglass till det portugisiska kaffet vilket nog var den godaste rätten, om man inte räknar Aftereighten som följde med kaffet:) Ändå rätt nöjda slångrade vi omkring lite i solen i den vackra historiska delen av Porto innan vi gick hem och avslutade bloggningen för fredagen, en stund senare sov vi.

Porto fredag 26 april 2019

Tidig frukost med blogg på vårt frukostställe Itaipú alldeles runt hörnet från vår lägenhet, där de serverar de här underbara portugisiska 'croissant'. 

Efter detta promenerade vi i det växlande vädret genom den historiska delen av Porto ned till Ribeira och promenadstråket, Cais da Ribeira, längs floden Douro där vi satt oss ned med utsikt över Vila Nova de Gaia på andra sidan floden och 'eiffel'-bron (Ponte Luís I) snett till vänster. Vila Nova de Gaia var förr en knutpunkt för portvinsindustrin då allt portvin var tvunget att lagras där de första åren, vilket inte är fallet nuförtiden. Däremot håller alla stora portvinshus till där fortfarande och det är en fröjd att promenera längs kajen med alla portvinshusen som exponerar sina produkter. Solen lyste varmt och vi tog varsin öl medans vi njöt av utsikten. Det blev varsin Superbock en vanlig och en stout. Vi satt där en bra stund och bara njöt av solen och lugnet varefter vi gick längst kajen över bron Ponte Louis I till Vila Nova de Gaia och styrde stegen mot Churchills showroom en bit upp i backen. 

Churchills bildades 1981 av John Graham efter att familjen Graham fått kalla fötter och dragit hem till England inför osäkerheten om stundande förstatligande av portvinshusen, vilket aldrig skedde. När sen familjen ville köpa tillbaka Grahams portvinsimperium var dörren stängd. De bildade då 1981 portvinshuset Churchill. Churchills stil är elegant med lite lättare kropp, mindre sötma och mer syra. Vi provade 1997 Churchill´s Vintage och 2016 Quinta da Gricha. Typ två gånger per decenium klassas årgången som Vintage då kvaliteten på druvorna anses som mycket bra. Då årgången är bra men inte utomordentlig så gör ofta husen sk Singel Vineyard Vintage  som kan vara minst lika bra som Vintage, och ibland görs både och!? Quinta da Gricha är en singel vineyard som inte ligger långt ifrån Javalis gårdar. Nåväl..dessa båda ports var underbara där vintagen uppvisade fruktig, fatig doft med blåbär, russin, choklad och torkad frukt. Smaken hade en begynnande mognad med elegans, torkad frukt och bra syra. Ett gott mjukt vin med fräschhet och härlig syra. Gricha hade en medelstor doft av blåbär, mint och fat. Smaken var fylligt mjukt och elegant med med blåbär, mint och en underbart integrerad strävhet och syra. Ett otroligt elegant nästan silkigt, fruktigt vin med medelstor kropp som man bara vill ha mer av...drick nu och om 30 år. 

Efter lite filosoferande omkring denna underbara dryck gick vi längst kajen tillbaka över bron och till förbeställt bord på rekommenderad restaurang som låg alldeles vid brofästet i början av Cais da Ribeira som visade sig vara riktigt ok. Torskrygg med potatis på en bädd av spenat löd skrivelsen på menyn och till det ett vin med historiska förtecken, tillika en svensk klassiker på SB sedan begynnelsen, nämligen det lätt pärlande rosévinet Mateus, herregud vem dricker Mateus nuförtiden?...jo vi, och vi ville verkligen prova den och blev uppmärksammade på att rosévin kan vara mycket bra (läs Duemani Si) men oftast inte. Fisken var god, solen var varm, vi är lediga och vinet...svalt, vem kan begära mer. 

Sen gick vi sakta längst kajen där det förekom diverse trevlig underhållning för att sedan gå hem och  vila på rummet för att en timme före kvällens middag ta en fika i parken och blogga klart torsdagens händelser. 

Klockan 19:00 hade vi stämt träff på restaurang MUU ett stenkast från vår lägenhet med Antonio Mendez från Javali med fru Maria Louisa som är den första olivolje sommelieren i Portugal med utbildning i Spanien. Antonio hade överraskande med sig några flaskor av de nya vinerna från den biodynamiska vingården som han har börjat producera vin ifrån. Han gör tre viner, alla från olika delar av den 7 ha stora vingården. Gården inköptes för tre år sedan och har stockar som är mer än 90 år gamla. MUU är en köttrestaurang mitt i den historiska delen av Porto centrum och vi blev mycket trevligt bemötta och servicen var mycket bra hela kvällen. 

Som en liten amuse bouche fick vi Bifftartar på en liten skiva puffat ris. Till förrätt bestämde Lotta och jag oss för Jonnie Scotch som var ett knyte med ett helt lättkokt ägg inuti och serverades tillsammans med grillad brysselkål och en god skysås, Lotta knyckte lite av Antonios goda Buratta sallad. 

Till detta drack vi det första av Javalis nya viner, 2017 Clos Fonte do Santo Cherry som var ett fruksaftigt, friskt, lätt sirligt vin med bra syra, mineralitet  med inslag av röda körsbär och nymogna hallon. Stilen påminner mycket om vinerna från Coteaux Bourgignons där bla druvan Gamay gör att vinet får en fruktig och lätt karaktär. Här är det en sk field blend med en mängd olika portugisiska druvor. Vinet jäses och mognar sedan några månader på ståltank. Ett jättegott vin som ska drickas svalt, nästan kallt, som sommarvin, till minglet, pizzan eller som här till mindre smakrika rätter. Det här vinet kommer från den del av vingården som ligger högst upp. Medans vi åt förrätterna öppnade Antonio den andra flaska 2017 Clos Fonte do Santo Vermelho (röd) och har sina rötter längre ned i vingården. Det här vinet hade mer djup och var fylligare och något kraftigare men fortfarande lätt och friskt med bra syra och mineraliskt känsla. 

Till huvudrätt valde jag och Lotta T-Bone steak med Pommes där köttet var helt fantastiskt men pommes fritten en besvikelse. Vi åt alla nån form av kött och det passade bra till det tredje vinet från Javali 2017 Clos Fonte do Santo Azul (blå) som hade ett betydligt större, fylligare och kraftigare uttryck men elegant fruktig och fatig med mörka körsbär, mineralitet och toner av vanilj i slutet. Alla vinerna är vinifierade på samma sätt utom att Blå har lagrats några månader på gamla ekfat. De är moderna, transparanta med låg alkoholhalt (c:a 12%). Det blev Portugisiskt kaffe för att sedan ta farväl och gå hem å sova.

Porto torsdag 25 april 2019

Upp kl 03:00 för vidare transport medels taxi till Arlanda och första anhalt Paris CDG, där vi åt en traditionell frukost med tillhörande bloggning. Efter nån timme, ja vi hade gått om tid innan flyget till Porto skulle gå, så gick vi en runda på flygplatsen för att sedan äta lunch och invänta flyget. Välbehållna och utan incidenter ankom vi Porto där vår förbeställda transfer väntade oss. Vår lägenhet, som var fräsch och modern, låg i Porto centrum och de historiska kvarteren alldeles i närheten av floden. Klockan var nu typ 16 lokal tid. Efter en snabb instruktion och visning av uthyraren gick vi en runda i det regniga vädret. Det var Portugals nationaldag så det var liv och rörelse i staden, trots regnet. 

Vi hittade en ölsal som var mysig trots tysk 'oktoberfestlook'. En Dubbelbock, oliver och torkad frukt? serverades minus torkad frukt som tillfälligt var slut:) 

Vandringen fortsatte ner mot floden i det nu fina vädret och i närheten av kvällens middagsrestaurang slank vi in på vår favorit portvinsbar, Portologia. Charlotte tog en 2008 Quinta da Prelada Vintage och Stefan beställde 1985 Dalva Colheita. Colheita är en årgångstawny medans en 'vanlig' Tawny kommer från flera årgångar där åldern på flaskan anger genomsnittsåldern, exempelvis Tawny 10 Anos. Nåväl vintagen hade en medelstor doft med aningen blåbär, viol och lite mint men rätt spritig? Smaken var sötfruktig, sträv med rondör och med hög syra med inslag av blåbär och viol. En relativ mjuk vintage med lätt kropp. Coheitan hade en stor fatig söt doft av torkad frukt, knäck och nötter. Smaken var likaledes med påtagliga fatinslag. 

Nöjda gick vi den kort vägen till The Wine Box som var dagens middagsrestaurang. Vi blev först tilldelade ett undanskymt bord på en liten avsats en trappa upp men det rättades till snarligen och vi fick ett bord i matsalen bland de andra gästerna. Restaurangen är typ som Pinchos-koncept med en platta med menyer inkl vin och annan dryck där man beställer vad man vill ha. maten består av både små och stora rätter och har tydlig portugisisk prägel. Vinlistan är övervägande viner från Portugal men även från andra delar av världen. 

Vi valde ett vin från Douro såklart, 2013 Quinta dos Murcas VV47 som hade en medelstor doft av körsbär, blåbär, viol, mint och svart vinbär. Smaken medelstor, mjukt elegant, med integrerade tanniner och syra, fruktig med svartvinbär, blåbär och viol. Ett otroligt gott elegant vin med bra frukt och nästan silkig struktur. 

Maten vi beställde var Inbakad getos med nån sylt, den Portugisiska specialiteten Francesinha som i princip består av bröd, fläskkött, skinka överdraget med smält ost, den kan varieras i oändlighet och serveras med kryddig öl- och tomatsås. Den tredje rätten blev Pica Pau, dvs gratinerat fläskkött marinerad i kryddstark sås. Alla tre rätterna var mycket goda och såsen till Francesinhan var gudomlig. Vinet stod emot bra trots starka smaker. 

Till dessert blev det Fårost med marmelad till det provade vi två Tawnys S. Leonardo 10 och 20 Anos som var precis som en god Tawny ska vara, dock inte lika kraftfulla och djupa som Javalis. Nu var vi ordentligt nöjda och gick uppför backen till vårt tillhåll för att sova.

Porto lördag 21 april 2018

Efter den traditionella frukostbloggningen steg vi ut på gatan, som bär namn efter mannen som ritade och byggde två av de magnifika broar som förbinder Gaia med Porto, nämligen Avenida Eiffel och som löper längst floden Duoro. Solen sken, måsarna skränade och fiskarna rökte sina cigaretter och småpratade medans staden försiktigt startade. Vi gick över bron, ner längst kajen på Gaia-sidan där de traditionella Rabelo-båtarna guppade i väntan på, inte portvin som förr, utan intresserade människor som vill åka samma rutt som en gång portvinet tog för att lagras i Vila Nova De Gaia som staden egentligen heter. Solen värmde skönt på ryggen, när vi passerade portvinshusen Dows, Sandeman, Offley, Ferreira, Noval plus ett flertal till och upp för backen förbi Churchills, kringlade oss uppför och in på Grahams där vi hade bokat en guidat tur för att lära oss lite mer om Portvin i allmänhet och om Grahams i synnerhet.

Det mesta var välbekant men det var en skön och avslappnad tur som avslutades med provning av denna alkoholförstärkta dryck med påtaglig sötma som enbart görs i Duoro och kallas Portvin. Vi provade 1983, 2000 och 2007 Grahams Vintage Port där 83:an var sirligt söt med härlig ton av torkad frukt, kaffe och fat men fortfarande med ryggrad. 00:an var inte lika sirapssirlig och hade en ton av bränt gummi som gav vinet en unik karaktär. 07:an var mycket fruktig och fatig med en skön strävhet och en underbar ton av blåbär och viol. Ett underbart gott vin med härlig frukt och grusiga tanniner.

Hungern påkallade uppmärksamhet och vi beställde in en mixed cheese med tillhörande nyss provade 2007:an tillsammans med en 40 Years Grahams Tawny. 2007 Vintage Port dricker man jättegärna singel men går bra till vilken hårdost som helst och har man en marmelad baserad på typ körsbär eller blåbär så proklameras högsta möjliga upplevelse. 40-åringen med sin underbara oxidation, sirlighet och härlig torkad frukt är åxo helt perfekt till hårdost men blir mums tillsammans med mer salta blåmögelostar som t.ex. Stilton. Båda dessa var enastående men 2007 Grahams Vintage sitter långt inne och långt framme i minnet.

Nöjda gick vi för att äta lunch som fick bli på trevliga 'Boxen' där vi turligt fick ett bord i den överfulla lilla mysiga lokalen. Vi beställde in Getostsallad, den traditionella rätten Francesinha som är en macka med lager av bröd, kött, ost och nån hemlig ölbaserad tomatsås samt en T-bone stek. Till detta ett rött bordsvin 2015 Gricha från portvinsproducenten Churchills. Vinet var efter nån halvtimme fruktigt fatigt med fina tanniner och bra syra. Blåbär, körsbär dominerade det lite sträva saftfruktiga vinet som kändes lite platt mot slutet. En mysig lunch på en genomtrevlig restaurang med påläst och mycket trevlig personal, god mat och intressant vinlista.

En skön vila innan kvällens middag som vi tog oss till med taxi längs Douro ända fram till dess utlopp vid Atlanten där vår restaurang för kvällen låg. Restaurangen O Gaveto är en välrenommerad fisk- och skaldjursrestaurang och akvarier med fisk och allehanda skaldjur var en del av interiören. Vi blev mycket hjärtligt mottagna och anvisade till vårt bord i den lite enkelt inredda lokalen. Servitören var mycket pratglad och informerade om allt samt visade oss runt bland akvarierna. Vi blev rekommenderade languster som huvudrätt vilket vi också nappade på.

Till förrätt blev det jätteräkor och små skaldjur, percebes, där räkorna var underbart goda och de små andra djuren var utsökt havssalta och förvånansvärt goda. Till det började vi med ett mousserande vin Silica Blanc de Noir av druvan Baga från producenten Raul Riba D'Ave från Bairrada, som var härligt friskt med citrus och skön ton av jäst och brioche. Ett riktigt bra vin.

Till huvudrätt blev det alltså Languster med kall potatissallad, persiljevinägrett och majonnäs. Langust är ju en klolös hummer och vi blev serverade svansen, som var trancherad i köket. Resten av langusten kom in som en andra flight, den också tillredd i köket. Langusten smakade absolut ingenting och vinägretten tillförde inte heller något med sin överkomposition av lök. Skruffset från övriga delarna av djuret var lite mer smakrikt men motsvarade verkligen inte våra förväntningar. Potatissalladen förstod vi inte överhuvudtaget, den var grov och smaklös. Servitörens stolta påpekande att majonnäsen var hemmagjord poängterade bara ännu mer kvaliteten på köket. Till langusten tog vi in en 2014 Niepoort Coche som fått lovord av press hemma i Sverige och som visade sig vara ett vin med stor, fatig och fruktig doft med rostade fat, vanilj och grillad citron. Smaken var dito med otroligt högt fatpåslag och vanilj som översköljde den något låga syran. Ett vin som definitivt inte funkade med langusten.

Till dessert blev vi 'påtvingade' något och plötsligt utan att kunna värja oss satt vi där med någon Äggrätt av socker och mjöl, Toscakaka och en 'överraskning' till Benjamin som bestod av Chokladpudding och Brandy som rördes i. Till detta en Niepoort 20 Years Old Tawny och en 10 Anos Old Madeira. Servitörens trevliga och gladlynta sätt fortsatte men kändes nu lite för påfluget och vi kände att vi inte bestämde över middagen utan vi forslades genom den på servitörens villkor. Middagen som helhet var väl sådär och hade varit en rolig upplevelse om inte för notan, som förstörde den totalt. Rejält missmodiga tog vi adjö och klev in i taxin för färd hemåt. Somnade lite oroligt den kvällen.