Porto fredag 26 april 2019

Tidig frukost med blogg på vårt frukostställe Itaipú alldeles runt hörnet från vår lägenhet, där de serverar de här underbara portugisiska 'croissant'. 

Efter detta promenerade vi i det växlande vädret genom den historiska delen av Porto ned till Ribeira och promenadstråket, Cais da Ribeira, längs floden Douro där vi satt oss ned med utsikt över Vila Nova de Gaia på andra sidan floden och 'eiffel'-bron (Ponte Luís I) snett till vänster. Vila Nova de Gaia var förr en knutpunkt för portvinsindustrin då allt portvin var tvunget att lagras där de första åren, vilket inte är fallet nuförtiden. Däremot håller alla stora portvinshus till där fortfarande och det är en fröjd att promenera längs kajen med alla portvinshusen som exponerar sina produkter. Solen lyste varmt och vi tog varsin öl medans vi njöt av utsikten. Det blev varsin Superbock en vanlig och en stout. Vi satt där en bra stund och bara njöt av solen och lugnet varefter vi gick längst kajen över bron Ponte Louis I till Vila Nova de Gaia och styrde stegen mot Churchills showroom en bit upp i backen. 

Churchills bildades 1981 av John Graham efter att familjen Graham fått kalla fötter och dragit hem till England inför osäkerheten om stundande förstatligande av portvinshusen, vilket aldrig skedde. När sen familjen ville köpa tillbaka Grahams portvinsimperium var dörren stängd. De bildade då 1981 portvinshuset Churchill. Churchills stil är elegant med lite lättare kropp, mindre sötma och mer syra. Vi provade 1997 Churchill´s Vintage och 2016 Quinta da Gricha. Typ två gånger per decenium klassas årgången som Vintage då kvaliteten på druvorna anses som mycket bra. Då årgången är bra men inte utomordentlig så gör ofta husen sk Singel Vineyard Vintage  som kan vara minst lika bra som Vintage, och ibland görs både och!? Quinta da Gricha är en singel vineyard som inte ligger långt ifrån Javalis gårdar. Nåväl..dessa båda ports var underbara där vintagen uppvisade fruktig, fatig doft med blåbär, russin, choklad och torkad frukt. Smaken hade en begynnande mognad med elegans, torkad frukt och bra syra. Ett gott mjukt vin med fräschhet och härlig syra. Gricha hade en medelstor doft av blåbär, mint och fat. Smaken var fylligt mjukt och elegant med med blåbär, mint och en underbart integrerad strävhet och syra. Ett otroligt elegant nästan silkigt, fruktigt vin med medelstor kropp som man bara vill ha mer av...drick nu och om 30 år. 

Efter lite filosoferande omkring denna underbara dryck gick vi längst kajen tillbaka över bron och till förbeställt bord på rekommenderad restaurang som låg alldeles vid brofästet i början av Cais da Ribeira som visade sig vara riktigt ok. Torskrygg med potatis på en bädd av spenat löd skrivelsen på menyn och till det ett vin med historiska förtecken, tillika en svensk klassiker på SB sedan begynnelsen, nämligen det lätt pärlande rosévinet Mateus, herregud vem dricker Mateus nuförtiden?...jo vi, och vi ville verkligen prova den och blev uppmärksammade på att rosévin kan vara mycket bra (läs Duemani Si) men oftast inte. Fisken var god, solen var varm, vi är lediga och vinet...svalt, vem kan begära mer. 

Sen gick vi sakta längst kajen där det förekom diverse trevlig underhållning för att sedan gå hem och  vila på rummet för att en timme före kvällens middag ta en fika i parken och blogga klart torsdagens händelser. 

Klockan 19:00 hade vi stämt träff på restaurang MUU ett stenkast från vår lägenhet med Antonio Mendez från Javali med fru Maria Louisa som är den första olivolje sommelieren i Portugal med utbildning i Spanien. Antonio hade överraskande med sig några flaskor av de nya vinerna från den biodynamiska vingården som han har börjat producera vin ifrån. Han gör tre viner, alla från olika delar av den 7 ha stora vingården. Gården inköptes för tre år sedan och har stockar som är mer än 90 år gamla. MUU är en köttrestaurang mitt i den historiska delen av Porto centrum och vi blev mycket trevligt bemötta och servicen var mycket bra hela kvällen. 

Som en liten amuse bouche fick vi Bifftartar på en liten skiva puffat ris. Till förrätt bestämde Lotta och jag oss för Jonnie Scotch som var ett knyte med ett helt lättkokt ägg inuti och serverades tillsammans med grillad brysselkål och en god skysås, Lotta knyckte lite av Antonios goda Buratta sallad. 

Till detta drack vi det första av Javalis nya viner, 2017 Clos Fonte do Santo Cherry som var ett fruksaftigt, friskt, lätt sirligt vin med bra syra, mineralitet  med inslag av röda körsbär och nymogna hallon. Stilen påminner mycket om vinerna från Coteaux Bourgignons där bla druvan Gamay gör att vinet får en fruktig och lätt karaktär. Här är det en sk field blend med en mängd olika portugisiska druvor. Vinet jäses och mognar sedan några månader på ståltank. Ett jättegott vin som ska drickas svalt, nästan kallt, som sommarvin, till minglet, pizzan eller som här till mindre smakrika rätter. Det här vinet kommer från den del av vingården som ligger högst upp. Medans vi åt förrätterna öppnade Antonio den andra flaska 2017 Clos Fonte do Santo Vermelho (röd) och har sina rötter längre ned i vingården. Det här vinet hade mer djup och var fylligare och något kraftigare men fortfarande lätt och friskt med bra syra och mineraliskt känsla. 

Till huvudrätt valde jag och Lotta T-Bone steak med Pommes där köttet var helt fantastiskt men pommes fritten en besvikelse. Vi åt alla nån form av kött och det passade bra till det tredje vinet från Javali 2017 Clos Fonte do Santo Azul (blå) som hade ett betydligt större, fylligare och kraftigare uttryck men elegant fruktig och fatig med mörka körsbär, mineralitet och toner av vanilj i slutet. Alla vinerna är vinifierade på samma sätt utom att Blå har lagrats några månader på gamla ekfat. De är moderna, transparanta med låg alkoholhalt (c:a 12%). Det blev Portugisiskt kaffe för att sedan ta farväl och gå hem å sova.