Den här helgen skulle det bli "kvarhelg" i Stockholm, då Stefan, som känt sig tvungen att jobba över flera dagar i veckan, även kände sig nödgad att jobba lördag och söndag. På fredagen åkte Stefan till jobbet i arla morgonstund som vanligt, men jag stannade kvar och jobbade hemma, då en av vinkylarna behövde ses över av fackmän och en sådan var inbokad till fredagseftermiddagen. Efter besöket packade jag ihop mina grejer, körde bilen den lilla biten till tågstationen och tog tåget mot Stockholm.
Stefan och jag möttes i Champagnebaren på hotell Kungsträdgården där vi skulle bo över helgen och tog var sitt glas. Vi lämnade sedan vårt bagage på hotellrummet, som var litet men trevligt och hade fin utsikt (om man ställde sig lite på tå) över Kungsträdgården, och begav oss sedan mot Södermalm och restaurang La Vecchia Signora (ett stamställe på tiden då det begav sig, dvs då jag fortfarande hade min hemvist i den delen av Stockholm). Vi gick dock inte direkt till restaurangen då vi först skulle leverera några flaskor bra vit Bourgogne från producenten Rollin till Systembolaget på Folkungagatan.
Vi kom trots det fram till La Vecchia något före den bokade tiden men det visade sig inte vara några problem och vi blev vänligt visade till vårt bord. Snart var dock restaurangen fylld av människor som alla verkade ha det lika trevligt som vi.
Medans vi läste menyn, läppjade vi på var sitt glas Ca'del Bosco Franciacorta, som inte gjorde något större intryck på oss. Fruktigt, med trista, kolsyreaktiga, lite för stora bubblor.
Vi var hungriga och bestämde oss snart för att ta in en tallrik Salume e Formaggi (Charkuterier, ost och inlagda grönsaker) för två, som förrätt.
Som huvudrätt bestämde sig Stefan för Tagliata di Manzo (Grillad ryggbiff av Frisonako, hängmörad 35 dagar, 250 gram) och Faglio Misti (Färska bönor, schalottenlök, persilja) och lite sky från de stekta pärlhönsen, som var en annan rätt på menyn.
Jag beställde Guancia di Bue (Barolobräserad oxkind) och Funghi trifolati (Smörstekt höstsvamp, vitlök, vitt vin, persilja).
Vi hade tänkt dricka Barolo ikväll, men med vinlistan framför oss fick vi en sån där tydlig känsla av déjà vu. När vi frekventerade stället tidigare, beställde vi ofta Sfursat, ett rött, fruktigt, fylligt, Amaroneliknande vin, från Lombardiet och producent Nino Negri. I vinlistan fanns dock inte vinet från Nino Negri, men det fanns från en annan producent och vi chansade och beställde in 2012 Rainoldi Sfursat di Valtellina. Om vi ska sammanfatta kvällen som helhet, var den mycket trevlig. Restaurangen känns verkligen som en gedigen kvartersrestaurang av riktigt bra kvalité. Personalen är trevlig, uppmärksam och tillmötesgående. Maten smakar bra och är vällagad. Ikväll drog dock ryggbiffen ner upplevelsen något, då en envis sena gick genom hela köttets mitt. Synd, då det inte var något som helst fel på smaken. Den Barolobräserade oxkinden var som sig bör, kraftfull, mustig och god och svampen till passade utmärkt. Vinet... nja, det var väl kanske ändå kvällens stora besvikelse och levde inte alls upp till våra förväntningar. Det kändes enkelt med torr, trist frukt och vi drack säkert inte mer än knappt hälften och lämnade över resten av vinet till våra bordsgrannar, som med förtjusning tog emot karaffen med dess innehåll! Vi betalade och reste oss för att gå, när vi insåg att vi glömt något. Grappan! Chokladtryffeln! Så vi satte oss ned igen och beställde in var sin grappa, två fruktiga, olagrade grappor där vi gillade Fattoria di Cavalcaselle så pass att vi beställde en flaska på SB och Castellare från Alba, som också var trevlig men hade en påtaglig eldighet från alkoholen som stack ut.
Jaha, men NU var vi i alla fall klara så vi betalade igen och gav oss iväg ut i kvällen. Vägen hem tog oss igenom söders kvarter ner mot Nytorget och bort mot gamla hemtrakter vid Skanstull, där vi tog tunnelbanan till T-Centralen och sedan gick den lilla biten tillbaka till hotellet. Läs mer om besöket här...👆
