chez Chastel söndag 24 september 2017

Söndagar kan vara så lugna, sköna och avslappnande. I alla fall när man inte har någonting särskilt på agendan och kan vakna i lugn och ro (om än i arla morgonstund), äta en stillsam frukost och sedan bege sig ut i höstskogen för att promenera 5 kilometer, visserligen i något raskare tempo.

Väl hemkomna blev det återgång till lugnt tempo, med allmänt pyssel och diverse uppskjutet pappersarbete. Till det mumsade vi på lite salami och en bit krämig Brillat Savarin och delade ett glas 2010 E. Guigal Côte-Rôtie Brun et Blonde, som är fantastiskt bra, särskilt denna årgång, och som nästan blivit vårt husvin.

Till middag idag blev det oxfilé, grillad tomat och sparris och friterade zucchini-pommes (se recept här 👆). Inte en av de sämre söndagsmiddagarna hos chez Chastel.😊

chez Chastel lördagen 23 september

Lite extra sovmorgon, typ till 07:30, arbete med Chastel, en skön promenad för att sedan testa en av de nya vinerna från Paul Chollet, Oeil de Perdrix👆 som är gjort på sent plockade druvor av Pinot Noir och därav får en ljus ljus rosa vacker färg. Ett vin som är exemplariskt som mingelvin med sin friska, fruktiga stil med underbar mousse och tydligt smittad av druvan som ger mustighet och märkbar smak av röda äpplen, smultron, mineral och citrus. Till vinet åt vi sedan Zuccinipommes👆, Zuccini som är dubbelpanerad med mandelmjöl och parmesan för att sedan köras i ungen till knaprighet.

Sedan satte vi igång med att tillreda det som skulle bli Grillad pilgrimsmussla i fond med grillad fänkål, picklad lök, mangold, bladspenat och bladpersilja

chez Chastel fredagen 22 september 2017

Efter att ordnat med sonens utflykt till Sala åkte vi hem och lagade till en god Rosmarinkyckling med Bacon.👆 Till detta 2011 Niepoort Charme från Duoro i Portugal. Niepoort som är ett oberoende familjeföretag, grundat 1842 och som idag drivs av femte generationen med Eduard Dirk Niepoort och Verena Niepoort i spetsen. Vinhuset har framställt portvin sedan 1842 och Duoro-vin sedan 1999. Ett medelfylligt, elegant, fruktigt vin med medelsyra, något strävt och med en mineralisk ton, dock hade den en något kort längd och 'vattnade' ur på slutet.

chez Chastel torsdagen 21 september

Så var det då dags att prova nyss anlända 2015 Aloxe-Corton👆 och 2015 Les Vergelesses👆 från seriöst braiga producenten Dom Rollin Pére et Fils. Vi övervägde att använda CoraVin men vi ville även få ett dygns luftning för att någorlunda spå om vinernas hållbarhet. Sagt och gjort vi tog fram vinerna ur kylen dekanterade dem i två karaffer och lät dem stå framme nån timme. Vi provade halvblint, dvs jag hällde upp i Lottas glas och Lotta hällde upp i mina. Man kan på en gång påstå att grundstrukturen av fruktiga, eleganta viner med bra syra som kännetecknar Rollins viner fanns där. 2015 Les Vergelessen var lite ungt återhållsam i doften men man kunde känna röda bär som hallon och svag fat. Smaken som sin föregångare 2014 fruktig, svagt fatig med härlig bärsyra och med ett djup i frukten, inslag av röda bär som hallon, röda lite syrliga körsbär och lång fatig eftersmak. Ett ungt elegant, fruktigt vin med bra syra och djup. Ett dygn senare i luft var vinet lika härligt stringent, där doften utvecklats en aning och smakerna var lite rundare, vilket vittnar om bra potential. 2015 Aloxe-Corton var större och robustare i doften med skön bärfrukt. Smaken var lite grövre och inte lika elegant och finlemmad som 2015 Les Vergelessen, den hade en grövre struktur om än elegant och något strävare. Även här var frukten påtaglig med hallon och lingon. Den dygnslånga luftningen tycktes inte överhuvudtaget påverka vinet utan det var precis som dagen innan.

En bra provning som bekräftade ett bra inköp från Rollin och vi är stolta att kunna erbjuda  dessa viner till försäljning. De lanseras på SB den 9 oktober.

Till vinerna åt vi Stekt rimmat fläsk med Rosmarin, Fänkålssalami samt Aioli.  

Stockholm Lördag 16 september 2017

Kl 07:00 började frukosten serveras på hotellet och vi var nere nästan på slaget 7. Vi åt en god frukost bestående av bacon, köttbullar, ost och äggröra, men fick till det ett nästintill odrickbart kaffe. Efter frukosten begav sig Stefan direkt till jobbet och jag tog hissen tillbaka upp till rummet. 

Vid typ 10 gjorde jag mig i ordning och gick ut på stan, och shoppade lite bla en flaska champagne 2008 Amour de Deutz som vi senare avnjöt tillsammans med ost och nötter.

Vi hade bokat bord för kvällen på restaurang Portal, på St Eriksplan 1. Vi kom fram i precis lagom tid och blev anvisade vårt bord. Vår servitör för kvällen var mycket trevlig, uppmärksam och kändes liksom... intresserad.

Vinet vi valde visade sig vara slut men vi fick hjälp att välja ett vin, från en för oss okänd producent, nämligen 2014 Domaine Heitz-Lochardet Chassagne-Montrachet 1er Cru La Maltroie. Vinet hade en medelstor+ fatig, fruktig lite kryddig doft med grillad citron och brynt smör. Smaken var torr, medelfyllig med rejäl syra, fruktig, rostade fat med citron, gråpäron, smör och vanilj. Eftersmaken var lång, fatig med mineral. Ett robust och fatigt vin med bra syra, rostade fat, smör och lång eftersmak. Vinet passade mycket bra både till den för- och varmrätt vi valde. Till förrätt valde vi Halstrade pilgrimsmusslor i en buljong av vitt vin, örter och vitlök. 

Till varmrätt blev det Eldad piggvar, blåmusslor, kronärtskocka och citron. Båda rätterna var fantastiskt goda och gav oss ny inspiration till chez Chastels kök! Till dessert blev det en liten chokladvariant av en av efterrätterna på menyn, då det inte fanns något chokladtryffel som vi egentligen suktade efter. Vi ville ha en liten grappa till den och döm om vår förvåning då vår servitör hämtade en "mycket trevlig grappa" som inte fanns på menyn och det visade sig vara vår favorit från gårdagen😊, nämligen Fattoria di Cavalcaselle.

Ett mycket lyckat besök på denna härliga restaurang med trevlig och kunnig personal med mycket god och spännande mat. Efter avslutad middag promenerade vi, mycket nöjda, tillbaka till hotellet där det inte tog många sekunder innan vi båda sov tungt!
läs mer om besöket här...👆

Stockholm Fredag 15 september

Den här helgen skulle det bli "kvarhelg" i Stockholm, då Stefan, som känt sig tvungen att jobba över flera dagar i veckan, även kände sig nödgad att jobba lördag och söndag. På fredagen åkte Stefan till jobbet i arla morgonstund som vanligt, men jag stannade kvar och jobbade hemma, då en av vinkylarna behövde ses över av fackmän och en sådan var inbokad till fredagseftermiddagen. Efter besöket packade jag ihop mina grejer, körde bilen den lilla biten till tågstationen och tog tåget mot Stockholm.

Stefan och jag möttes i Champagnebaren på hotell Kungsträdgården där vi skulle bo över helgen och tog var sitt glas. Vi lämnade sedan vårt bagage på hotellrummet, som var litet men trevligt och hade fin utsikt (om man ställde sig lite på tå) över Kungsträdgården, och begav oss sedan mot Södermalm och restaurang La Vecchia Signora (ett stamställe på tiden då det begav sig, dvs då jag fortfarande hade min hemvist i den delen av Stockholm). Vi gick dock inte direkt till restaurangen då vi först skulle leverera några flaskor bra vit Bourgogne från producenten Rollin till Systembolaget på Folkungagatan.

Vi kom trots det fram till La Vecchia något före den bokade tiden men det visade sig inte vara några problem och vi blev vänligt visade till vårt bord. Snart var dock restaurangen fylld av människor som alla verkade ha det lika trevligt som vi.

Medans vi läste menyn, läppjade vi på var sitt glas Ca'del Bosco Franciacorta, som inte gjorde något större intryck på oss. Fruktigt, med trista, kolsyreaktiga, lite för stora bubblor.

Vi var hungriga och bestämde oss snart för att ta in en tallrik Salume e Formaggi (Charkuterier, ost och inlagda grönsaker) för två, som förrätt.

Som huvudrätt bestämde sig Stefan för Tagliata di Manzo (Grillad ryggbiff av Frisonako, hängmörad 35 dagar, 250 gram) och Faglio Misti (Färska bönor, schalottenlök, persilja) och lite sky från de stekta pärlhönsen, som var en annan rätt på menyn. 

Jag beställde Guancia di Bue (Barolobräserad oxkind) och Funghi trifolati (Smörstekt höstsvamp, vitlök, vitt vin, persilja).

Vi hade tänkt dricka Barolo ikväll, men med vinlistan framför oss fick vi en sån där tydlig känsla av déjà vu. När vi frekventerade stället tidigare, beställde vi ofta Sfursat, ett rött, fruktigt, fylligt, Amaroneliknande vin, från Lombardiet och producent Nino Negri. I vinlistan fanns dock inte vinet från Nino Negri, men det fanns från en annan producent och vi chansade och beställde in 2012 Rainoldi Sfursat di Valtellina. Om vi ska sammanfatta kvällen som helhet, var den mycket trevlig. Restaurangen känns verkligen som en gedigen kvartersrestaurang av riktigt bra kvalité. Personalen är trevlig, uppmärksam och tillmötesgående. Maten smakar bra och är vällagad. Ikväll drog dock ryggbiffen ner upplevelsen något, då en envis sena gick genom hela köttets mitt. Synd, då det inte var något som helst fel på smaken. Den Barolobräserade oxkinden var som sig bör, kraftfull, mustig och god och svampen till passade utmärkt. Vinet... nja, det var väl kanske ändå kvällens stora besvikelse och levde inte alls upp till våra förväntningar. Det kändes enkelt med torr, trist frukt och vi drack säkert inte mer än knappt hälften och lämnade över resten av vinet till våra bordsgrannar, som med förtjusning tog emot karaffen med dess innehåll! Vi betalade och reste oss för att gå, när vi insåg att vi glömt något. Grappan! Chokladtryffeln! Så vi satte oss ned igen och beställde in var sin grappa, två fruktiga, olagrade grappor där vi gillade Fattoria di Cavalcaselle så pass att vi beställde en flaska på SB och Castellare från Alba, som också var trevlig men hade en påtaglig eldighet från alkoholen som stack ut.

Jaha, men NU var vi i alla fall klara så vi betalade igen och gav oss iväg ut i kvällen. Vägen hem tog oss igenom söders kvarter ner mot Nytorget och bort mot gamla hemtrakter vid Skanstull, där vi tog tunnelbanan till T-Centralen och sedan gick den lilla biten tillbaka till hotellet. Läs mer om besöket här...👆

chez Chastel Lördagen 9 september 2017

Efter en frisk promenad i Johannisdalsskogen äntrade vi det lokala köpcentrumet för att inhandla dagens mat. Efter lite rådslag med matexperten Björn tillika vinintresserad så slog vi till med en hängmörad entrecôte med ben. Så till eftermiddagsmiddag blev det Hängmörad Entrecôte med rosépepparsmör, grillad vitkål med rostade sesamfrön samt ugnsbakade körsbärstomater med touch av tryffel. Köttet grillades i pannan c:a 3 min på varje sida inkl kanterna för att sedan vila typ en kvart. När köttet vilat klart var oxå tomaterna och vitkålen färdiga. Till maten serverades 2008 Pintia från distriktet Toro i norra Spanien, gjort på druvan Tinta de Toro som är det lokala namnet på Tempranillo. Pintia är en vingård med i snitt 40-åriga stockar i byn San Román de Hornija (Valladolid) och tillhör Vega Sicilia-gruppen. Vinet är lagrat 13 månader på ny fransk ekfat. Får mycket höga poäng internationellt, bla 94  av Parker. Efter en rejäl luftning i karaff (flera timmar, men kan med fördel öppnas och hällas på karaff dagen innan man dricker det) visade vinet en medelstor+, fruktig, fatig, kryddig och örtig doft med mörka körsbär, choklad, vitpeppar, mineral och trä (ceder typ). Smaken var medelfyllig, rejält mjuksträvt och distinkt syra, fruktig, fatig och örtig med körsbär, choklad och ceder med en låååång sträv eftersmak av ceder och mineral. Ett robust, strävt vin men med elegans och härliga körsbärstoner, mineral och choklad.

chez Chastel Fredagen 8 september 2017

När jag kom hem överraskades jag av en underbar doft av ungsbakad fisk, och inte vilken fisk som helst, utan en rejält stor Piggvar. Jonathan ville ha lövbiffspizza så det blev att göra ordning Pizza. Som följeslagare till matlagningen öppnades en flaska Gosset Brut Blanc de Blancs NV som hade en bra mousse med frisk smak av citrus och gröna äpplen och efter ett tag i glasen framträdde en fin doft av jäst. En bra standardchampagne som inte nådde ända till toppen. Således serverades två rätter denna fredagskväll, nådens år 2017, nämnligen Pizzabotten med tomatsås, lagrad prästost, lättstekt lövbiff och sedan när pizzan var gräddad några klickar hemgjort 'bea' och Örtspäckad Piggvar med ett lätt örtsmör. Vinet som dracks till var vår egen 2015 Dom Rollin Pernand-Vergelesses Les Cloux👆 vilken var ett perfekt sällskap till den fina men lite örtiga fisken. Detta byvin som kommer från en högt belägen vingård i byn Pernand-Vergelesses underkastar sig just nu granskning för att flyttas upp till Premier Cru, den processen brukar väl ta sisådär 10-15. Vinet är otroligt skirt och elegant med citrus, mineral och svaga toner av faten (vanilj och smör).

chez Chastel 31 augusti till 3 september 2017

Torsdag, förväntan inför helgen och myskväll med J. Det blev enkelt, Kebabrulle till sonen med medföljande Coca Cola och Lobster Roll med Krabba och Kräftor (se recept här👆) och en mycket god 2009 Pierre Peters Champagne ĽEsprit Grand Cru. Vinet var friskt citrussyrligt med gula äpplen, mineral och en härligt autolytisk doft. Smaken var frisk med citrus, gula äpplen och omgärdad av mineral och jäst. Ett friskt, fruktigt vin med bra mousse och mumsig autolytisk signum. En liten smutt på en underbar 2003 Niepoort Port Vintage fick avsluta kvällen. 

På fredagen blev det bowling och sedan skulle den sedan flera timmar dekanterade 2010 Château Montrose smakas av tillsammans med, eller rättare sagt i anslutning till, en härlig Hamburgare. Vinet som fått översvallande recensioner, bl.a. 100 poäng av Parker, insåg vi, rätt fort att flaskan skulle ligga kvar i källaren rätt många år, så vi provade ett varsitt glas och ställde resten i CDJ för att avslutas på söndagen. Utseendet på vinet var rött till blårött och mycket mörkt. Doften var knuten men frukten och faten förnimdes som svartvinbär, ceder, läder. Smaken var torr, medelfyllig, mycket sträv med bra syra, fruktig, fatig och örtig med svart vinbär, körsbär, lakritz, ceder. Som sagt gott nu men på söndag får vi se😎. Vi öppnade istället 2008 Quinta do Mouro från DOP Douro i Portugal. Vinet hade en medelstor+ fruktig, örtig doft med kakao, körsbär och mineral. Smaken var medelfylligt, fint sträv och bra syra, fruktig, fatig med choklad och lakritz. Ett stramt fint strävt vin med elegans och härlig örtighet.

Lördagen präglades av promenad, en sväng till Västerås och inhandlande av två stycken fina rödingar, vilka vi intog framåt eftermiddagen tillsammans med 2009 Hervé Dubois Champagne Millésime som var otroligt bubblig med stora bubblor vid upphällandet. Dessa la sig dock snabbt och vinet hade smak och doft av gröna äpplen, jäst och lite mineral. Bubblorna dog snabbt och moussen var nästan obefintlig efter typ 5 minuter. 

Söndagen blev slö med rester, promenad och allmän slöhet. Dock tog vi fram 2010 Château Montrose ur 'cavven' och vinet hade fått lite mer av allt, doften var tydligare och intensivare med ceder, svart vinbär, körsbär, läder. Smaken var fruktig, fatig med mycket CS-karaktär och fredagens mycket arga tanniner kändes nu närvarande men polerade och vinet kändes intensivt, extraktrikt men ändå elegant och nästan silkigt med underbar svart vinbärs karaktär och hintar av läder, ceder och lakritz. Eftersmaken var mycket lång och fatig (ceder). Ett vin vi gärna öppnar snart igen med kanske 2-3 dagars luftning. Nån flaska sparas nog nåt år.