chez Chastel 28 januari 2017

Efter välbehövlig sovmorron och en stärkande promenad började vi laga mat typ runt 13. Det skulle bli Ankbröst med söt cognacsås och karamelliserade äpplen. Vi tänkte köra en miniprovning, där gamla favoriten La Nieta från producenten Viñedos de Páganos som håller till i byn Páganos strax utanför Laguardia i Rioja, skulle vara det ena vinet i provningen, den här gången med årgång 2012. Det andra vinet skulle bli 1996 Clos de la Roche Grand Cru från Domaine Armand Rousseau med bas i Gevrey-Chambertin i Côte de Nuits i Bourgogne. Tyvärr var detta vin 'korkat' och vi fick därför gräva i kylarna för att hitta ersättare. Det fick bli 1996 Charmes-Chabertin Grand Cru från samma producent. 
- La Nieta hade ett blårött, ofiltrerat utseende med drygt medel i intensitet. Doften var ren, utvecklad med medel intensitet, fruktigt, fatigt och örtigt med mineral, lavendel, körsbär, lakritz och sten. Smaken var torr, medelfylig, medelsträv och syra som var lite mer än medel, fruktig, fatig och örtig med körsbär, lavendel, lakritz och mint. Ett fruktigt rätt elegant, stramt vin med bra syra, lite mognadstoner och fina smaker av körsbär, lakritz, ört och mineral.
- Bourgognen var ljust tegelröd. Doften medelstor utvecklad, moget fruktigt och fatig med vanilj, smör och mineral. Smaken var torr, medelfyllig, medelsträv- med en drygt medelstor syra, fruktig, fatig med mogna syrliga körsbär. Ett saftigt, syrligt och moget vin med rätt lång syrlig eftersmak.

Paganos är en pittoresk och fantastiskt liten by strax utanför Laguardia i Rioja med en bybar som serverar rustik barmat och små baskiska öl, Keler, och där utsikten är frapperande vacker med vingårdarna el Puntido och La Nieta i förgrunden och hela underbara Rioja som en bakgrundskuliss och där doften av lavendel från hundratals buskar längst vingårdarna ständigt är närvarande. La Nieta är en mycket exklusiv 'single vineyard' med sina 1,75 hektar. La Nieta är ett av ägaren, familjen Egurens, prestigeviner. 

Charles Rousseau föddes 1923 och började jobba på sin pappas, Armand, egendom 1946. Efter jurist- samt oenologystudier i Dijon och efter Armands tragiska bortgång i en bilolycka 1959, tog Charles över som ensam vinmakare. Vid den tiden ägde egendomen 6,5 hektar vinmark. Efter expansion av vinplättar i Clos de Bèze, Clos de la Roche och Chambertin samt hela vingården Clos de Ruchottes, förfogar egendomen nu över 14 hektar vingårdsmark. Numera är Charles son Eric ansvarig vinmakare med Charles vakande öga. Den genomsnittliga produktionen ligger på typ 60 000 flaskor per år där 90% går på export till c:a 30 länder.

Fiskeläget och Johan Lidby på Wijnjas Ostkällare 27 januari 2017

Det känns som om champagne, ostron och eventuellt en näve räkor på Fiskeläget, skulle kunna bli tradition som vår "fredags-AW". Till skaldjuren idag (som för övrigt var helt fantastiska!) drack vi först Taittinger Folies de la Marquetterie, en blend 45% Chardonnay och 55% Pinot Noir och som är rätt fylligt, fruktigt av persika och blodgrape i både doft och smak, med en uns vanilj.

Champagne Taittinger är ett av de äldsta husen i Champagne. Grundat 1734 som Fourneaux et Cie Maison de Champagne, senare Forest-Fourneaux. Nästan exakt två hundra år senare köpte Pierre Taittinger huset. På den tiden låg firman i Mailly men snart flyttade man in till Reims, Champagnes huvudstad. Pierre Taittingers kärlek till detta champagnehus började när han efter en skada under första världskriget blev förlagd till Château de Marquetterie under general Joffre. Champagne låg mitt i frontlinjen under kriget och gicks hårt åt av striderna, bl a raserades katedralen i Reims. Efter kriget blev Pierre kvar i området och började handla med champagne och köpte Forest-Fourneaux 1931 och Marquetterie året efter.

Men det var Claude Taittinger som drev firman 1960 till 2005 och som gav champagnen världsrykte. 2005 såldes Groupe Taittinger till investmentbolaget Starwood (lyxhotell, resorts etc) men bara ett år senare köpte Pierre-Emmanuel Taittinger (med god hjälp av Crédit Agricole) tillbaka firman som han nu driver tillsammans med sonen Clovis och dottern Vitalie.

För Brut Reserve som är husets standard-champagne används alla tre druvsorter - 40% chardonnay samt 30% pinot noir och resten pinot meunier. Basvinerna, som är ca 35 olika viner, genomgår generellt malolaktisk fermentation. Assemblagen (blandningen) görs i februari året efter skörd och ’le pris de mousse’ - själva champagnejäsningen, bubblorna - samt källarlagring tar mellan tre och fyra år.

Få firmor i Champagne gör så många olika cuvéer som Taittinger. Förutom standard-cuvéen Brut Reserve så finns rosé, årgång, grand cru, halvtorr, halvsöt, vingårdsbetecknad och prestige-cuvéen Comtes de Champagne (även rosé). Här finns en champagne för var smak – och plånbok.

Taittinger tillverkar mellan fem och sex miljoner flaskor per år. Med 289 egna hektar vingårdar fördelade på hela Champagne, klarar man av nästan hälften av behovet av druvor, resten köps av privata odlare som man har långa kontrakt med.

På 9 Place Saint Nicaise i centrala Reims finns ett utmärkt besökscenter, ej helt kostnadsfritt. Här kan man se de berömda ’crayeres’, gamla romerska kritkällare från 300-talet som på 1300-talet blev delar av ett kloster, Saint Nicaise. Bara källaren i sig (även utan champagne) är värt ett besök. Man kan droppa in men det rekommenderas att föranmäla sig.

Det blev ett glas till, denna gång en 2005 Pierre Péters Les Chétillons, som vi blev mycket förtjusta i. Den har en fyllig men elegant, fruktig doft med inslag av vita blommor, persika, citrus, mineral och rostat bröd. Mycket komplex och elegant, frisk, fruktig och något aromatisk champagne med inslag av grapefrukt, hasselnötter, nougat och äpplen. Lång, nyanserad eftersmak.
Gaspar Péters kom från Luxemburg till Champagne och odlade druvor på 2 hektar redan i mitten av 1800-talet. Fem generationer senare har ägorna vuxit till 19 ha av de allra finaste vingårdarna i ”Côtes des Blancs” och firman har sin bas i den förnämsta Champagnebyn av dem alla, Les Mesnil sur Oger.
Den svenske världsauktoriteten och champagneexperten Richard Juhlin har kallat Pierre Péters för ett av Champagnes oupptäckta guldkorn och berömmer vinernas kvalitet och höga prisvärde. I byn finns stjärnproducenter som Krug och Salon som hjälpt till att lägga kvalitetsribban högt. All Champagne från Pierre Péters är sk blanc de blancs, alltså vin av vitvinsdruvan Chardonnay. Det enda undantaget är ”Rosé for Albane” som innehåller en aning av den blå druvan Pinot Meunier. Druvorna som Gaspar odlade på 1800-talet såldes vidare till något av de stora Champagnehusen. Sonen Camille började buteljera under eget namn på 1920-talet, som en av de första i distriktet. Men den första årgången under dagens namn Pierre Peters, kom 1944. Rodolphe Péters är sjätte generationen och den som skapar dagens viner. Med 19 hektar ypperliga vingårdar i topplägen har han alla möjligheter att göra champagne som mäter sig med de allra bästa. Standardvinet Cuvée de Réserve är så långt ifrån standard man kan komma. Här samsas yngre vin med upp till femton år gammalt årgångsvin i den slutliga blandningen. Toppcuvéen heter Les Chétillons, ett årgångsbetecknat vin från tre små lotter i vingården med mer än 45 år gamla stockar. Vinerna från Les Mesnil tar lång tid på sig för att mogna men Pierre Péters champagne är lättillgänglig och underbar även i sin ungdom med fina toner av mandarin, smörkola och nötter. Med lagring blir den majestätisk med inslag av valnötter, kaffe och exotisk frukt.

Så var det dags att bege sig till Johan Lidby och Wijnjas ostkällare för vinprovning med tema Chardonnay världen runt, i tron om att det var mingel från kl 16:00. Det visade sig dock att minglet på plats kallades "AW, Wijnjas i samarbete med Johan Lidby" där man från meny erbjöds beställa dryck med till drycken passande ostar ingående i priset. Nåja, vi beställde en Bourgogne från St Aubin (Charlotte) och en "hallon-sour" (Stefan) i väntan på att provningen skulle börja.

Det gjorde den strax före kl 18:00 då vi bjöds på bubbel (champagne) och ost och charkuterier.

Provningen tog sin början och vi fick prova ett antal Chardonnayer från olika delar av världen och till det serverades vi ytterligare en osttallrik och senare en riktigt god torsk med hummersås. Vi fick en, tyckte vi, alldeles för snabb och forcerad presentation av kvällens viner innan vi var tvungna att bryta upp och ta taxi till Stockholms Central för sista tåget hem.

En födelsedagskväll i Stockholm 13 januari 2017

Sheraton

Stefan gick lite tidigare från jobbet och inväntade en lätt anfådd Charlotte på Sheraton med lite Rotfruktschips och Billecart-Salmon Brut Réserve  som var riktigt bra. Efter lite samkväm i den rätt så mysiga baren och beställning av telefoner till söner gick vi den korta men hala promenaden till Reisen för att efter incheckning gå vidare till Eriks Vinbar där Benny redan var kommen.

Eriks Vinbar

Där satt vi oss ned en stund, Mia kom lite senare, och drack lite gott vin och pratade om ditten och datten.

Benny o Stefan började med varsitt glas 2010 Hautes Côtes de Nuits, Domaine Michel Gros från Bourgogne som var fruktig, bärig och lätt i doften med jordgubb och med en lätt sträv smak av jordgubb och skogsgolv. Charlotte prövade 2013 Napa Valley Chardonnay, Darioush som var fatig och fruktig med mycket vanilj och bra, frisk syra som något kompenserade den myckna vaniljen.

Raskt var glasen tomma och sällskapet törstade efter mer. Stefan ropade in ett glas stramt, lite strävt 2006 Clos Des Jacobins Grand Cru Classe från Saint Emilion och Benny en alldeles underbar 2010 Côtes-Rôtie Brune et Blond från demonproducenten E. Guigal med säte i den lilla hålan Ampuis i norra Rhone. Strax kom Mia som efter en kort paketcermoni överlämnade en stycken bra flaska Champagne från en mycket bra producent det braiga året 2009, nämligen 2009 Louis Roederer Brut Vintage. Charlotte blev glad och det skallades glatt -'öppna, öppna' ett flertal gånger från den något förfriskade moiachen..men därav blev intet.

Det bars istället fram ett glas av det fantastiska 2013 Puligny-Montrachet 1er Cru Les Folatières från Domaine Francois Carillon, och det kan inte nog nämnas den underbara nektar som denna Premier Cru-plätt alltid levererar, elegant, friskt och mineraliskt men med en munfyllnad som få. Tiden gick fort och vi var tvungna att göra en geografisk flyttning medels apostlahästarna för att angöra restaurang Burgundy på Lilla Nygatan i gamla stan.

Restaurang Burgundy

Vi kom in i den mysiga lilla baren på Burgundy👆 och blev visade till bords av den alltid lika trevliga personalen. Det blev en liten aptitretare i form av Grand Cru Snacks, Lantchips, Kalixlöjrom, Creme Fraiche och gräslök som skulle intas tillsammans med den Cava som huset hade men som visade sig vara dålig av nån anledning och det blev inte bättre av att det hämtades en ny pava utan det fick bli husets Champagne vilken vi missade helt att forska mer om. Rätten tillsammans med bubblet var delikat. Som förrätt bestämde vi oss alla för Tartar på rökt oxinnanlår, svampmajonäs, friterad ostronskivling och Parmigiano-Reggiano där bubblet fortfarande fick vara ledsagare och gjorde det med bravur.

Stefan och Charlotte ögnade igenom den stora och omfattande vinlistan för att hitta ett vin som kunde matcha valet av mat. Stefan å Charlotte tog Ragu på hare, fläsksida och Chianti-vin. Serveras med pasta och Parmigiano-Reggiano medan Mia å Benny valde Fransk majskyckling och Sauce Bearnaise. Serveras med trippelfritterade pommes frites. Valet av vin föll på 1992 M. Chapoutier Le Pavillon Ermitage som borde matcha haren med sin kraft men även kycklingen då åldern på vinet förmodligen gjort vinet mer elegant och nedtonat. Men även minnet från i somras i Tain l'Hermitage, med besök hos producenten M. Chapoutier med provning av bl.a. detta vin från 2010, samt senare i höstas även besök i själva vingården på toppen av 'berget', påverkade vårt beslut 😊. Se provningen här👆 Vinet hade stor, fatig doft mad tydliga mognadstoner som läder, lakritz och multna löv. Smaken var medelfyllig, något sträv med bra syra, fatig och örtig med tydliga mognadstoner där läder, lakritz och örter samsades. Vi var nog ganska överens om att vinet var bra, ja vi vill inte säga att vi 'hatar' mogna viner men vi dricker nog gärna hellre en ung, pigg, frisk och fruktig variant av detta (och föralldel de flesta viner) vin som för övrigt passade mycket bra till maten.

Desserten bestod av Chokladgarnache som sköljdes ned med Grappa, olagrad till födelsebarnet och son petit ami i form av Nardini Bassano Bianca samt lagrad till Benny där valet blev Nardini Riserva. Mia frånsade sig all beröring av denna dryck. Nåväl båda var härligt jordade där den olagrade hade mer frukt, karaktär och spets medans den lagrade hade fått lite putsade kanter och smak av faten. Båda mycket bra till Chokladen. Om det var den ovanliga och ojämna volym som Stefan beställde in som gjorde att jämvikten rubbades och hela innehållet på 7 cl rann ut på duken får vi aldrig nåt svar på men raskt pilade herr Ober efter ett nytt. Grön och gul Chartreuse fick avsluta kvällen och nöjda strosade vi hemåt. Skönt med en lite promenad i kvällskylan och väl på hotellet kom sömnen omedelbart.

Upp tidigt (ja, klockan 8 är rätt tidigt en dag som denna), en god frukost, sen hem till Sebastian å Sanna för en liten titt på nya lägenheten. Bjudna på en god förmiddagsfika varvid vi tog oss så för förberedelser inför födelsedagen på Söndagen. En underbar vistelse i Stockholm var över.

chez Chastel Trettondagen 6 januari 2017

Skönt med sovmorgon och lång frukost för att sedan gå ned till affären och handla lite. Till lunch blev det hemgjord julkorv med senap och hemgjord majjo plus resterna av el Puntido från igår. Farmor Sonja kom tidsenligt strax före 17. Maten bestod av Ugnsgrillad majskyckling från Bjäre med rotfrukter och rökt sidfläsk, till det blev det 2007 Haut-Bailly från Pessac-Leognan i Graves, Bourdeaux. Vinet hade en medelstor, fruktig och fatig doft med inslag av svarta vinbär och blyertz. Smaken var medelfyllig, medelsträv och medelhög syra och fruktig och fatig med svart vinbär och inslag av jordkällare. Ett elegant och fruktigt vin med bra syra och lång fatig eftersmak.

chez Chastel Trettondagsafton 5 januari 2017

Efter en vecka i host och harklingens tecken handlade vi delar av den kommande helgens mat på ICA NK och passade på att äta lunch i Ölbaren NK 👆. Det blev Ugnsbakad lax med ris och färsk rödbetssallad. Lotta drack Omnipollo Mazarin och Stefan en Mikkeller Spontan Cherry som ska ha uppfostrats i chardonnayfat. Hur som helst var Mazarinen som IPA ska va, fruktig, lagom besk och inte alltför hög alkoholhalt (5,6%). Mikkellers spontanjästa cherryöl var lite sur och smakrik med hintar av fatet. Mycket god! Efter lunchen åkte vi tåget hem och förberedde kvällens middag då Stefans yngste skulle komma över. Stefan gick till frissan medans Charlotte malde högrev. Lite senare dök Benjamin upp och Högrevsburgare med pancetta, thaibasilika och hemgjord majjo serverades. Vinet som serverades var Chez Chastels husvin, det underbara och kraftigt örtdoftande el Puntido denna kväll serverad ur magnumbutelj från 2005. Vinet hade en stor, fruktig, pepprig och fatig doft med hintar av våt sten, lakritz, choklad, lavendel, vitpeppar och körsbär. Smaken var torr, medelfyllig, medelsträv med medelsyra+. Fatig, fruktig och örtig med massor av körsbär, lakritz, lavendel och choklad. Eftersmaken var lång av fat och körsbär. Ett underbart doftande kraftigt, massivt vin med mjuka tanniner, peppar och örtighet. Otroligt gott med Burgarna till detta härligt spänstiga vin. Kvällen avslutades med en kopp kaffe. Benjamin åker till Östersund på fredag morron och värdparet slocknade tidigt efter 'Batman Begins'.