Tisdag 29 augusti
Först arbetsdag. Vid 16-tiden loggade vi av och begav oss mot Arlanda. Planet skulle avgå redan 06:20 följande morgon. För att inte behöva gå upp mitt i natten hade vi bokat rum på hotell Radisson natten innan.
När vi kom dit checkade vi in och gick sedan ner till restaurangen.
Utbudet var väl sådär (både vinet och sedan ölen vi valde, var slut) men vi bestämde oss till slut för var sin räksmörgås, som var riktigt fräsch, och till det en öl, Ship full of IPA. Efter maten köpte vi med oss lite smaskens (salta bilar, kexchoklad och vatten) och gick upp på rummet och tittade på etapp 4 av Vuelta a España (även om nån av oss somnade innan målgång...). Onsdag 30 augusti
Kl. 04:30 pep telefonen och det var dags att bege sig mot säkerhetskontrollen.
Planet avgick i tid och efter en stund serverades en god frukost (även om croissanten var oförlåtligt torr).
Vi anlände Frankfurt och promenerade bort mot shoppingen men vände snabbt tillbaka och letade istället upp Loungen där vi satt ett par timmar tills det var dags att gå till gaten och planet mot Bilbao. Även denna resa gick bra och vi serverades en lättare lunch, som var...sådär...ett litet glas bubblig sekt och en liten gin/vodka on the rocks fick avsluta lunchen.
Nåväl, vi kom fram till Bilbao och letade upp bussen som tog oss till San Sebastian. Vädret var riktigt skapligt, växlande molnighet och lagom varmt, ~23 grader (prognosen hade visat regn, mer regn och åter regn).
Vi tog en promenad genom stan och kom snart fram till vårt hotell, fantastiskt vackert belägen vid stranden La Concha.
Vårt rum (ungefär vid pilen på bilden ovan) hade en fantastisk utsikt över stranden La Concha och havet. Vi checkade in, lämnade bagaget på rummet och begav oss ut för att hitta något som kunde lugna våra hungriga magar.
Vi återupplevde gamla minnen då vi styrde kosan in i gamla stan och restaurang Ubarrechena, där vi åt friterad bläckfisk och drack Alvarinho. Mycket gott!
Efter maten tog vi en promenad i stan, stannade till på Gandarias och åt en pinchos med foi gras. Inhandlade cigarr och en flaska rioja, 2018 Macan, på butiken mitt emot och gick sedan tillbaka till hotellet.
Vi satte oss en stund i hotellets bar och tittade på folket som gick förbi på strandpromenaden utanför.
Nu kände vi att det var dags för cykel och La Vuelta så vi gick upp till rummet och kikade på etapp 5, tillsammans med ett glas rioja (kändes aningen tungt så det blev mest för sällskaps skull...) och lite nötter att knapra på. God natt!
Torsdag 31 augusti
Vi sov gott och länge (för att vara oss) och gick ut på stan för att äta frukost. Lite surmulen servis men gott kaffe och croissanter. Vi tog en rask promenad runt berget, gick sedan upp och hämtade datorn och satte oss utanför hotellet och åt friterad bläckfisk (igen!) och drack varsin liten Keler till. Som efterrätt blev det varsin svag, läskande sangria. Vi jobbade ett par timmar och gick sedan upp med datorn och promenerade bort med stranden Ondarreta. Där hittade vi den engelska puben Wimbledon med sina tennisbanor. Självklart ville vi prova den öl de hade på cask, Murphy's Irish Red. Killen bakom ratten hade det inte lätt med pumpen så vi gick ut och satte oss och tittade på tennisbanorna med varsin flaska vatten och väntade på ölen. Resultatet var inte värt väntan, så vi betalade och lämnade ölen nästan orörd. När vi kom tillbaka vilade vi en stund och efter att ha fräschat till oss gick vi till bokat bord på Gandarias. Medans vi kikade i meny och den omfattande vinlistan sippade vi på var sitt glas cava. Vi bestämde oss till slut för Chuleta (t-bensstek), pommes och till det drack vi en fantastisk 2018 La Nieta. Köttet smakade bra men var tyvärr väldigt senigt. Stämningen i restaurangen kändes lite stressig, inte riktigt lika trevligt som vi kom ihåg från förra gången vi var där. Dessutom irriterades vi av en svärm bananflugor som dök upp lite då och då. Som dessert tog vi en liten😁 rom (Charlotte) och orujo (Stefan) varpå vi gick den lilla biten tillbaka till hotellet och etapp 6 av La Vuelta. Den här morgonen negligerades vi helt av damerna på "morgonfiket" så vi drog vidare ner på stan och bort mot bron över floden. Där slog vi oss ned på ett café, beställde var sin croissant och cappuccino och tittade på människor och bilar som ilade förbi. Sedan gick vi över bron och promenerade länge i stadsdelen Gros som kändes trevlig med många caféer, restauranger och små butiker. Tillbaka till hotellet fräschade vi till oss och gick sedan ner med datorn till hotellets servering längs strandpromenaden. Vi jobbade ett par timmar, delade en portion friterade squids och drack lite sangria. Vi hade bokat bord på restaurang Rekondo som ligger på kullen en bit ovanför stranden Ondarreta. Det skulle ta en dryg halvtimme (uppför) att gå dit enligt Google så vi bestämde oss raskt för taxi.
Vi blev väl mottagna av trevlig personal och visade till vårt bord, under ett stort träd mitt på restaurangens mysiga terass. Vi började med ett glas champagne, Philipponnat och tre av bland de godaste ostron vi ätit.
Vi studerade menyn och den mycket gedigna vinlistan och beslöt oss för Grilled Filet Mignon, french fries and green peppers. Vinet för kvällen blev den mycket goda riojan San Vicente av årgång 2019. Fantastiskt god mat och fantastiskt gott vin! Till dessert blev det "Canutillos", pastries with cinnamon cream and hazelnut ice cream tillsammans med ett litet glas rom. Vi tog taxi tillbaka till hotellet där vi satte oss en stund i hotellbaren med varsin capuccino. Kvällen avslutades på sedvanligt vis med balkongdörrarna öppna mot strandpromenaden och en vacker kvällshimmel med lite lågmält stoj och stim from flanörer och kvällsbadare, tittandes på Vuelta a Españia. Lördag 2 september
På natten började det regna, åska och blixtra och följande morgon stod regnet som spön i backen. Vi hade bokat "Vintur till Txakoli-producent med guide och stopp i kulturhistorisk by" (typ). Vi blev hämtade av en trevlig tjej som tog oss (ensamma) i minibuss ut ur ett mörkt regndränkt San Sebastian.
Det regnade häftigt och en del av turen tog oss längs en sträcka av första etappen av Tour de France. Förvånade möttes vi av entusiastiska cyklister som tog sig upp eller nerför de slingrande vägarna i regn, åska och blixtrar! I stadsdelen Getaria släpptes vi av i regnet så vi kunde ta skydd undan störtregnet medans bilen parkerades. Vi tog en liten tur i byn och sedan fortsatte vi färden mot Txakoli-producenten Txomin Etxaniz straxt ovanför byn Eitzaga. Vädret motsatte sig en tur i vingårdarna så mesta delen av informationen hölls på den stora terassen som vätte ut mot vingårdar och hav.
Vi fick sedan en tur i vineriet och avslutade med provning av två av producentens txakoli-viner, en vit och en rosé, tillsammans med inlagda ansjovisar, tonfisk och bröd. På vägen tillbaka fick vi tips om ett par restauranger av vår guide, då vi inte bokat något bord för kvällen.
Vi gick ut ganska på direkten efter att vi blivit avsläppta vid hotellet och hittade den ena, Kofradia, nere i hamnen. Vi var sugna på fisk och beställde först två olika sorters ansjovis och sedan sardiner.
Vi tyckte att, framför allt, sardinerna smakade lite... underligt... men skyllde på olivolja, kryddning, ingredienser. Vi åt dock inte upp mer än kanske hälften och tur var väl det... När vi kom tillbaka till hotellet tog vi en cappuccino i hotellbaren och gick sedan upp och avslutades kvällen på sedvanligt vis med Vuelta a Españia, med balkongdörrarna öppna mot strandpromenaden mot en vacker kvällshimmel, till ljudet av lite lågmält stoj och stim från flanörer och kvällsbadare. Söndag 3 september
Efter orolig nattsömn vaknade vi, packade ner det sista i resväskorna och gick sedan bort mot busstationen. Charlotte kände sig ganska slak och både mage och kropp kändes ytterst omedgörliga. Efter lite stök med inköp av biljetter, kunde vi i sista sekund komma med bussen som tog oss till Bilbao, en dryg timmes bussresa. Vi kan väl säga som så... ja, tur att vi hittade en plastpåse bland grejerna i den lilla väskan vi tog med in på bussen. Resten av resan var otroligt jobbig och det var inte förrän när vi satt på planet från München mot Arlanda som det började lugna ner sig. Promenaden till parkeringen där vi parkerat bilen kändes oändligt lång men till slut kom vi dit och kunde påbörja den sista delen av resan hem. God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar