En dag och kväll i stockholm 26 november 2016

Skapligt tidigt upp på lördag morgon och en lugn frukost, packade lite, sen till tåget med taxi via upphämtning av farmor. Bokningssystemet nere, lätt kaos, knökfullt på tåget, men vi kom med och resan gick bra. 

Vi checkade in på Reisen och och packade snabbt upp våra persedlar och gick därefter ned till förbeställd plats i baren som var mysig och varm med soft julmusik och dignande julbord. Vi iaktog glatt och med intresse lunchgästerna ivrigt fyĺlande sina alltför små tallrikar med hummer, kräftor, krabba, räkor och annat allehanda godsaker från borden.

Själva, med kvälĺens övning i åtanke nöjde oss med varsin räkmacka och öl, dvs för vissa blev det förstås hamburgare å cola. Yngste sonen Benjamin, som efter parkering av bil och uppfriskande promenad i omgivningarna, gjorde samlingen fulltalig anlände och hälsades välkommen, dock blev hans närvaro ganska kort då sprint i finska vintertrakter lockade på

TV och han avlägsnade sig ganska snabbt. Vi andra njöt av kaffe, te och ett glas Shiraz från en mindre nogräknad producent i Sydafrika..men trevligt var det 😊.
Nu tog tröttheten över och hela sällskapet rörde sig mot rummet där Jonathan och farmor snabbt anlade ryggläge med tidning, telefon och andra godsaker som dryck och godis. Undertecknad och chicka fröken Charlotte hade samma tankar och skulle nog följt de andra generationernas exempel om inte Charlottes chabless för varm vätska, nåja kall funkar oxå, gjorde att idén om badkarsbad kläcktes. Sagt och gjort efter att beordrat tjänstefolket att med ljus och lykta leta efter skumtillbehör tappades vattnet upp och knappt hade vattnets strålar nått emaljen förrän en liten knackning förtäljde att skummet anlänt.

Vattnet var ljumt, flickan rar och tankarna flöt iväg utan gräns och livet var skönt. Efter ett år, kanske en vecka eller två som nog bara var några minuter eller tjugo, knackades det återigen på dörren och yngste sonen ville ha samkväm och mysigt prat som pågick någon timme tills det var dags att ta en liten lur innan påklädning inför kvällen anmodades.

Charlotte, för övrigt snygg i sin kvällsdress, och Benjamin smet iväg lite tidigare för att i lönndom utföra hemligheter tillsammans med äldste sonen. Vi andra tvagades och putsade upp oss inför kvällens middag så även vi lyste lite extra denna kväll.

Förväntansfulla och i feststämning väntade vi på att våran droska skulle anlända. Kom i god tid till RV och det dova, mysiga sorlet i baren där vi, medans vi väntade på övriga, förfriskade oss lite tillsammans med tidigt anlände Kalle. Exakt på utsatt tid kom Olle å Kikkan som om det kunde bettas inte gav många kronor tillbaks, samma dåliga utdelning skulle gälla Charlottes ankomst med övriga söner och Sanna som kom typ en kvart efter stipulerad tid. Olle å Kikkan hade dessutom den utsökta smaken att giva undertecknad en liten gåva som sedemera öppnades under hänförda tillrop. Nåväl, alla var samlade och beställd och kyld champagne hälldes i glasen och alla önskades välkomna. Sålunda förflöt några minuter under mingel och lågmält prat tills värden för kvällen beordrade sällskapet till bords. Jonathan som tycker om 'skalvdjur' men som hellre ville ha en saftig burgare med pommes för en gångs skull. 'kan ta skalvdjur nästa gång' 😆. Medans värden utsåg kvällens vin serverades, som traditionen bjuder, en mustig hummersoppa i shotformat. 

Borden dignade av allt från kokt potatis, som för övrigt bannlysts denna kväll, till hummer, krabba, räkor i alla former, löjrom och fina men lite väl slanka 'fine du claire no 4' ostron som passade alldeles utmärkt till den skira Puligny-Montrachet som serverades till. Alla tycktes njuta av anrättningarna och man kunde se flera deltagare smita iväg och fylla på både 2 och 3 gånger. Ostbordet var just och desserten kunde ingen, utom Olle kanske, motstå. 

Några avslutade måltiden med några centiliter grappa som till utvalda delar av desserten smakade underbart och dessutom blev magen glad och tog ett litet skutt.

Kvällen avrundades med tacksägelser och avskedskramar och då väcktes tanken att släcka törsten med öl emedan 'skalvdjurens' sälta gjorde gom och munhåla torr varvid skidsönerna och deras far skildes från övriga och gick dryga 78 meter till ölhaket norrut. Några mycket friska och härliga suröl dracks under förtroligt prat om ditten och datten tills den äldre i sällskapet tackade för sig och begav sig hemåt. Vad sönerna tog sig till är fortfarande höljt i dunkel. Natten förflöt lugnt och typ kl 09:00 var det gemensam frukost, Benjamin något sen dock, och alla verkade som om gårdagen varit bra och inga större slitningar på kropp och själ åstadkommits. Frukosten åts med god aptit varvid den sedvanliga tröttheten uppstod. Vila var ett måste...damernas 10 i finsk terräng blev anledning till ryggläge i sviten för alla, ja inte Jonathan då han tycker sport är osedvanligt tråkigt 😊. Strax åkte vi till Köping i återvunnen bil och lämnade Benjamin att se vidare på herrarnas kamp i skidspåren och därefter tåg till Östersund. Typ 12:30 var vi i Köping, lite trötta men med en rolig kväll i ryggen.