Tåget från Stockholm stannade till i Västerås och vi gick av där för att träffa Enrico på vinoteket Lothar som ligger 5 minuters promenad från västerås centralstation. Enrico som Stefan lärde känna under sin sommelierutbildning 2012. Enrico som nu, efter 7 år på en annan restaurant i västerås, jobbar med att sälja vin, charkuterier, pasta och annnat smått å gott till restauranter i mellansverige med bas i Västerås. Vinoteket Lothar som är precis nyöppnat och är systerkrog till Limone alldeles runt hörnet, visade sig vara en trevlig vinbar med lite enklare rätter. Vi hade en riktigt trevlig kväll med älskvärde och sympatiske Enrico som bla berättade lite om sina resor i Italien. Enrico körde men Charlotte och jag tog in ett glas Gigondas Dentellis från från södra Rhône. Gigondas brukar kallas för Petit CNDP för dess tämligen likartade stil som CNDP men är i regel snäppet billigare och inte så välkänt bland vindrickare i sverige. Vinet består av 70% Grenache, 20% Syrah och 10% Mourvèrde och var inställsamt, lättdrucket och gav inte mycket motstånd men passade bra som sällskapsvin och föralldel en god pizza. Vi tog oxå in ett glas av ett Kroatiskt vin, Stina Crljenak med 100% av druvan Crljenak Kastelanski som var lite fruktigare än Rhônevinet och med en speciell god syra som vi inte stött på tidigare. Även detta vin var av den lättdruckna typen med låg strävhet och modest syra. Vi pratade och hade så trevligt att vi nästan glömde bort hur hungriga vi var. Charlotte och Stefan tog in två pizzor att dela på, Rosmarinskinka och Baroloost på den ena och Buffelmozzarella, soltorkade tomater och ruccola på den andra, medans Enrico åt Charktallrik.
Lothars sommelier Patric fick bestämma vinet och han återkom med en flaska 2012 No Name från den braiga producenten Borgogno som vi efter lite mikklande fick bli serverade per glas, men innan kvällen var över ändå blev en flaska😊. Vinet är förvisso en Barolo, skapad av Nebbiolodruvor från de tre klassade topplägena Cannubi, Liste och Fossati. Men de italienska vinmyndigheterna tyckte inte vinet var en typisk Barolo. Det fick vinmakaren Andrea Farinetti att reagera: ”Jag har valt ut ett av mina bästa viner och kallar det No Name som en stillsam protest mot den byråkrati som plågar den italienska vinnäringen.” En medelfyllig, fruktig, ovanligt lättillgänglig Barolo med modest strävhet och syra samt toner av av körsbär. Perfekt till de pizzor vi åt.
Kvällen avslutades med varsin Grappa en olagrad och en lagrad, nämligen två stycken grappor från Rovero gjorda på Barbera och där den lagrade tillsammans med Grignolino. Båda mycket goda där den lagrade hade en len fin fatton med ett uns sekundära aromer. Den olagrade var fruktigt rå med apelsinkaraktär. Den lagrade stack ut med sin karaktär och föredrogs av sommeliererna. Kvällen led mot sitt slut och vi sa tack och adjö och skyndade till bussen som tog oss hem till Köping.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar