Alsace Lördag 28 September 2019

Frukostcafét öppnade 8 och då var Stefan å Lotta där. Kaffe, croissant, och macka fick vara sällskap till bloggningen. Efter ett tag kom S&B och gjorde oss sällskap. Lite trevligt frukostprat innan vi gick för att inhandla vin och mat till lunchen. 

Framåt typ 11 var vi redo för dagens etapp och målet var Dopff au Molin och Hugel i den pittoreska staden Riqeuwihr. Färden dit var skönt fri från branta backar, utom kanske sista biten in till Riqeuwihr. 

Vi stannade vid en rastplats innan Riqeuwihr och åt en fantastisk medhavd lunch som vi dukade upp med Painriche, Ost (Munster), Korv, Paj, Plommon, Äpplen, Persikor och ett underbart vin 2017 Herrenweg de Turckheim Riesling från Zind Humbrecht. Det är de här luncherna som egentligen är det bästa med våra resor, att i vingården äta och dricka det som producerad där vi är. 

Uppmuntrade, upplivade och glada fortsatte vi mot Riqeuwihr. Lite varma och svettiga i det molnblandade solskenet anlände vi Riqeuwihr och Dopff au Molin. Producenter i Alsace är väldigt generösa och låter en ofta prova hela deras sortiment inkl. deras allra bästa, med några undantag av de allra dyraste vinerna ex Trimbach Clos Sainte Hune. Så vi valde ut ett gäng vin av de som var tillgängliga för provning.

2016 Riesling, frisk med lite obalanserad hög syra
2014 Riesling Schoenenbourg Grand Cru, fantastisk stringent och frisk med härlig apelsin, harts och petroleum
2010 Riesling Schoenenbourg Grand Cru, som var något oxiderad och trött
2016 Crémant d'Alsace Blanc de blanc Chardonnay, stram, torr, översyrlig och avsaknad av frukt
2015 Pinot Gris Cour de Barrique 
2015 Pinot Noir 
2014 Pinot Noir Cour de Barrique
Dopff var den första producent som buteljerade Crémant de Alsace så vi var väldigt nyfikna på deras Crémant och det övriga i sortimentet. Stilen är generellt stram, med relativt hög syra vilket gjorde att de rel. unga vinerna kändes obalanserade och för syrliga. Crémant:en var INTE bra😔. Pinot Noir försökte de göra viner av Bourgognestil vilket känns märkligt och dumt i tider av ursprungstörstande vindrickare. Dessutom var de inte bra. Vi fastnade ändå för ett vin, 2014 Riesling Schoenenbourg Grand Cru som var fint fruktig med citrus, petroleum och mineralitet. Det var en trevlig provning och personalen var tillmötesgående och hjälpsamma och inte alltför påträngande.

Efter Dopff blev det en kort cykeltur uppför backen, genom massiva mängder turister, mot Hugel med ett stopp för en svalkande och mumsig glasstrut. Hugels lilla 'provningsrum' som man ändå måste kalla den lilla lokal som låg mitt på den pittoreska och turisttäta bygatan var nästan folktom? Tänk om hopen visste att var gratis att dricka vin där😊
Vi provade:

2017 Classic Riesling Famille Hugel
2015 Estate Riesling Famille Hugel
2011 Riesling Grossi Laue, som kommer från 3 st 'plättar' i Grand Cru-gården Schoenenbourg och som var riktigt bra med bra frukt, fint mogen med apelsin, harts och petroleum
2013 Riesling Grossi Laue, liknande 2011:an med med ett stramare uttryck pga lite kallare sommar

Hugel är inte så jätteförtjusta i Grand Cru systemet så de anger inte detta på etiketten vilket gör det svårt att veta från vilken Grand Cru vingård vinet kommer ifrån. Vi gillade 2011 Riesling Grossi Laüe mest och köpte med oss en flaska för senare bruk. Vi grenslade cyklarna och begav oss mot hemåt uphill, uphill och uphill 😐 tills vi nådde toppen och kunde susa downhill😊mot Colmar.

Vi kom fram sen eftermiddag. Lämnade tillbaka cyklarna och gick för att ta en välbehövlig öl i det rätt sköna vädret. Vi hittade sent om sider en pub, Tre Apor ( Les 3 Singes) som serverade bra öl. Det beställdes Stout, Pils, New England och IPA. Vi sippade på våra öl, kollade in folk och var trötta men nöjda och längtade efter lite vila och uppfräschning. Sagt och gjort efter vila, dusch och smuttande på inköpt vin från Hugel stegade vi nedför alla trappor i lägenheten och ut i myllret på stan mot den del av staden som kallas 'lilla Venedig' där restaurangen för kvällens middag låg.

Wistub Brenner är en välrenommerad restaurang som i första hand serverar traditionell mat. Vi hade inte ätit den traditionella rätten Choucroute så några bestämde sig för det medans någon tog Beef Top Skirt Steak från Scotland med vitlök och stekt potatis. Choucroute Wistub de Daniel bestod av surkål, kokt potatis, fläskkött, rimmat sidfläsk och två olika sorters korv.

Först fick vi en sorts Brioche med Bacon och örter serverad med senap som var riktigt gott tillsammans med en lokal lager, Licorn Alsace, medans vi tittade i den, även här, lite tunna vinlistan för att hitta nåt bra Alscevin till maten. Vi fastnade för ett Trimbach-vin.

Maten och vinet var till allas belåtenhet och middagen avslutades med Plommonpaj, som var torr och tråkig utan smör och socker, för Stefan. Gewurtztraminer Marc hjälpte till med matsmältningen. En bra middag med bra och trevlig servering där maten var ok och vinet bra. Efter middagen gick vi, rätt nöjda, hem genom ett vackert Colmar för att sova.