Duemani Costa Toscana 23 Mars 2018

Som vanligt var vi tidigt uppe för frukost och bloggning i lugn och ro. Kl. 10:00 väntade vår chaufför på oss i hotellets lobby och vi gav oss iväg de ca 15 milen till Duemanis vineri i Castellina Marittima. Vi var framme en kvart före 12:00 och tog en liten tur i den lilla byn innan vi åt lunch på byns restaurang. Dagens meny lästes upp av servitrisen och vi bestämde oss för Ravioli med köttfärssås och så ville vi ha lite rött vin till. Vi fick typ välja på en karaff rött, hel eller halv. Vi tog en halv, vilket var tur! (ryyys! I say no more!) Vi gick till bilen och åkte mot Duemani men där var det lås på grinden. Efter samtal med Elena på Duemani, bestämde vi att återkomma kl 14:00 och åkte så tillbaka den lilla biten till byn. Vi strosade genom de få, små gränderna och hittade ett par bänkar i solen med den mest fantastiska utsikt man kan tänka, där vi slog oss ner.

Kl 14:00 var vi tillbaka vid grindarna som nu var öppna. En slingrande väg tog oss ner till vineriet som låg med en underbar utsikt över kusten. Där tog Marco, ägaren tillika vimmakaren Lucas högra hand, emot oss och visade oss runt och berättade om verksamheten. Efter en liten stund kom Elena, den andra av Duemanis händer (Duemani = två händer) och tog vid. Vineriet låg väldigt avsides men med underbar utsikt över Costa Toscana och medelhavet med Elba som en mörk siluett i det disiga havet. Till höger vid horisonten kan man vid klart väder se Korsika. De vingårdar (planterade 2004) som just nu levererar de utsökta vinerna ligger ner mot havet på en höjd av 270 meter över havet och jordmånen där är lera, sten och nåt de kallade sodium (salt). Samtidigt har de planterat en ny vingård med Cabernet Franc precis vid vineriet, som ligger på 350 meter över havet, som de hoppas mycket på. Den är planterad 2014 och levererar ojämnt än så länge men med det inbyggda tålamodet som biodynamisk och organisk odling medför, så är Elena och Luc hoppfulla inför framtiden. En alldeles ny vingård med Syrah är också planterad alldeles vid vineriet. Här uppe är det mindre lera och mer grus och sten och på vissa delar även vulkanisk sten. De jobbar i stort sett bara med Cabernet Franc, Syrah och Merlot men en liten plätt med Grenache finns numer planterad, men används ännu inte i produktionen. Allt, vinerna, vingårdsarbetet, vinifikationen, flaskorna...osv är biodynamiskt certifierat genom Demeter. Vi fick en kunnig och bra visning av området och vineriet. 

I ett nybyggt provningsrum med enorm utsikt över hela kustområdet och havet, provade vi deras vin och gjorde oss mer bekanta med varandra. Känslan av samförstånd infann sig direkt och vi kom överens om att inleda ett samarbete där Duemani låter oss, Chastel Beverage, sälja deras viner i Sverige 😊. Resan hem var lätt även fast det var flera tillbud på 'autostradan' som medförde långa köer. Resan hem tog 3 timmar istället för normalt 1,5 timmar. Väl hemma bokade vi bord på hotellet och förväntningarna var stora då menyn var ambitiös fastän vinlistan var knapp men välsorterad.

Lite festklädda anträdde vi restaurangen och blev visade till vårt bord där vi smuttade på en Champagne Perrier-Jouët Grand Brut medans vi kollade menyn och tuggade på en Amuse Bouche gkord på Parmesanost och balamvinäger. Alla rätter hade möjlighet att göra ett tillägg av tryffel, då också det redan höga priset typ fördubblades. 

Nåväl vi tog en starter som bestod av Capasanta lardellata servita con crema di patate viola e pomodorini confit som är ungefär Pilgrimsmusslor med lila potatiscreme och ungsbakade minitomater som smakade typ ingenting, med en lila potatiscreme som smakade illa. Till startern drack vi Champagnen. 

Till Secundi tog vi Filetto d'agnello al brandy su crema di patate accompagnata da velo di cipolla di Tropea in aceto rosso e cannolino di frolla ripieno di ricotto al cavolo nero vilket blir typ Cognacskokad lammfilé på potatiscreme serverad med rödvinsvinägermarinerad lök från Tropea som var god men tråkig, då lammet var överstekt och samma potatispuré, men inte lila den här gången, smakade intet. 

Till maten beställde vi ett klassiskt vin, nämligen 2014 Tignanello. Tignanello skapades redan 1970 av Marques Antinori och stred då mot vinlagarna i Toscana pga sin druvblandning och fick därför gå under beteckningen Italienskt bordsvin. Senare kommer dessa viner att revolutionera vinnäringen i Italien och får då en egen beteckning, nämligen IGT (senare IGP). Vinet har en blend av 80% Sangiovese, 15% Cabernet Sauvignon och 5% Cabernet Franc. Vinet hade en medelstor+, fruktig och fatig doft med cacao med en mintig, grön ton. Smaken var torr medelfyllig något sträv med balanserad syra, fatig, stram och träig smak med ceder, mint och lite besk eftersmak av paprika. Ett stramt, fatigt vin med torr frukt och gröna toner. Året 2014 anses som ett sämre år men varumärket, snarare än kvalitén, sätter priset. Det här var kanske fel vin för att göra sangiovesedruvan rättvisa? 

Till efterrätt tog vi in en Limoncello som var industritillverkad och smakade mer sprit än citron. Fjärran från den underbara Limoncello vi fick kvällen innan, som var hemgjord med färska solmogna citroner. Middagen var över, prislappen närmast chockerande och rätt onöjda gick vi upp och kollade Robert Gustafsson på YouTube...det var klass!😊